andradelenurjankys

Ni ska veta att jag gör allt för att hålla mig vid gott mod just nu, "inte klaga Janni" är ett mantra jag upprepar gång på gång. Det finns dom som har eller har haft en bra mkt värre graviditet en jag.
Men FY FAN så less jag är på det här nu. (Förlåt)
Det är asfint väder ute, jag fullkomligt  älskar sol och värme i vanliga fall men nu är det mest en plåga. Mina fötter och ben har intagit elfantsize, bristningarna på magen är nu ett faktum (jag slapp dom inte) jag ser förövrigt ut som en flodhäst och har INGENTING att ha på mig som passar när det är varmt. Och jag vägrar köpa något nytt nu... (köpte två tröjor idag, på rea för att jag är så jävla snål och var tvungen)
Har hittat två amningsbhar idag, JÄTTEBRA ju!!! Men vet ni vad melonhållarna kostade? 900 jävla spänn!!! (Positivt tänkande Janni, nu har du 2!!! bhar som du kan byta emellan.) FY FAN!

Idag fick jag också besked av försäkringskassan att min föräldrapenning kommer baseras på min senaste fast inkomst, och att den dessutom blir mer än jag hade räknat med, vilket är super. Men då hör också till saken att jag under två månader fått vänta på besked, hade nämligen turen att få en handläggare som varit sjukskriven tills idag. Vilket gjort att jag fått psykbryt hundra gånger om på att aldrig få något besked och att INGEN har kunnat hjälpa mig eller svarat på varför min handläggare totalt ignorerat mina meddelanden under två månader och inte ringt upp. 
Jag har lärt mig att hamnar man i en situation där man själv gjort allt i sin makt för att lösa ett problem eller för att få hjälp med något, och det då blir som i detta fall, att försäkringskassan ser till att allt står och faller med deras inkompetens. Så är arg det sista man ska bli på den stackars kundreceptionist som tar emot en när man ringer, för oftast är det inte deras fel och dom kan heller inte göra så mkt åt det. Blir man då arg på denna så skiter dom i att hjälpa en vidare liksom. Men idag brann det i Janni Eilersen huvud må ni tro. Jag började dagen med att ringa till min handläggare och pratade in ett vansinnigt meddelande på hennes telesvar. Sen fortsatte jag med fröken receptionist på huvudkontoret hon fick ta den värsta smällen och sen tvingade mig till ett samtal med enhetschefen, och där var det heller inga snälla ord som jag sa om dennes personal må ni tro, jag formligen idiotförklara hela upplägget med försäkringskassan och ifrågasatte indirekt om dom inte hade någon form av krav på sin personal, eller om dom satte vilka spån som helst att sköta andras VIKTIGA ärenden. 30 min senare ringde min handläggare, och jag är nu beviljad föräldrapenning beräknad på min senaste fasta anställning och inkomst. Skam den som ger sig, men fy farao för att behöva bli så himla arg för att det ska hända något. Snacka om dagens urladdning.

Mvcbesök idag med. Som slutade med ett ultraljud och en bokad tid till läkaren imorgon. Denna bebis har jag/kommer jag få för mina synder. Det är jag helt övertygad om. Magen som vi hade hoppats sluta växa för två veckor sen har nu ökat 3 cm. ULTRALJUD igen som sagt... Fostervattnet ok, bebis mår prima, MEN nu har den växt på sig mer.... Den kommer bli lite större än normalt.. tror vi. Inget kan man ju säga säkert. Så nu ska vi ha möte med läkaren i morgon för att göra en plan över hur vi ska gå tillväga, "Du vill inte föda en 5 kilos klump" sa barnmorskan idag. Frågan är om den blir så stor. Två veckor kvar till BF, men jag kan ju gå över tiden och hur stor blir den då? Dock ligger den fixerad och väldigt långt ner i bäcknet så man hoppas på att det kommer tidigare. Ja, vad ska man säga? Jag vill bara få ut den NU! Sätt igång mig liksom....!!!!


HELGUPPDATERING!
I fredags drog Martin likt ett barn iväg på den årliga påskgolfen. Jag och Ison spenderade dagen ihop på "Galet gottmässan" här i stan, vi åt glass och chillade och bakade potatis. Fatta att det är hur svårt som helst att göra bakad potatis!! 2 timmar tog det för dom för att bli klara. HEEEELT SINNES! Runt 22.00 anlände våra karlar lagom gosiga under fötterna. :)
I lördag var det påskmiddag hos mor och far.
Och i söndags hos svärföräldrarna.
Under hela helgen så har vi också haft två karlar på besök. Jag har dessutom delat säng med en utav dom, det ni ;) Martin slängde jag ut på soffan haha.. Saken hör till att den lilla karln jag delade säng med endast är 3 år och heter Bastian. En liten lintott med med mkt energi. :) så dagarna har startat tidigt och varit väldigt intensiva :)

Jag är trött, har inget tålamod och humöret svajar rejält. Just i detta nu, skulle jag vilja gömma min gigantiska kroppshydda under ett täcke och tjura ihop totalt i väntan på att min inneboende vill komma ut. Jag vill inte prata med någon och definitivt inte träffa någon. Detta kommer gå över tills imorgon, eller i allafall till helgen då det vankas födelsedagsfest/babyshower. Det vet jag... men just nu är jag som den tjutigaste TJUTBERIT!  
Tänk att något som är så nära kan kännas såååååå långt borta! Som JumpingJempa skulle sagt... WÄÄÄÄÄÄÄÄ!

Morgonen spenderades ganska länge i sängen, efter en fartfylld natt. Vaknade av världes värkar Martin fick gå upp och hjälpa mig ur sängen, låg som i världens kramp med hela kroppen kändes det som. Efter att ha vankat runt lite gav det med sig, men värken har kommit och gått hela dagen det är sammandragningar alltså och som hugg i de nedre reginonerna.. Lina, vad jag vet så har inte slemproppen gått. 

Vid lunchen kom min älskade karl hem och hämtade mig och tillsammans mötte vi upp svärföräldrarna och svägerskan och gick på husvisning, sen  tryckte vi in en lunch och sen ännu en husvisning. Vidare for vi till dagis för att hämta påskärringen och påskgubben som skulle gå i påskparaden. Och sen köptes det pizza som vi käkade hemma hos oss. Det har varit en helt underbar dag  med andra ord! Min kära mor kom också förbi och lämnade en jättefin påskpresent, nämligen ett apelsinträd! Hur fint som helst! <3

Nu sitter vi här, mitt hjärta och jag och njuter av varandra. Vi har precis varit och handlat. Jag är helt slut.
Imorgon ska dagen spenderas med Ison, vi ska käka kräftor och ha myshäng medans karlaran förhoppningsvis roar sig lugnare än vanligt :)

GLAD PÅSK ALLA!

Varje sommar kommer det ett par sommarplågor ju, och jag har faktiskt börjat fundera lite på vilka det kan tänkas bli. Tror jag hittat en idag faktiskt, det var som om den talade till mig när jag låg i solen och hade MTV på i bakgrunden. ;) "Hääär är Jaaag" sa den ;)

Karin och Nikki har varit här ikväll, så himla mysigt. Lilla Nikki har blivit så stor, kommer ihåg när hon var en liten knoddis vars huvud rymdes i min hand. Det var inte alls länge sen liksom, det går så himla snabbt!! Idag går hon liksom och mamma hade fullt sjå med att parera så hon inte drog med sig allt i sin väg.. lilla sötkorven haha. Jag tyckte bara det var mysigt, kunde föreställa mig min egen lilla körv tulta runt sådär om ett år. :) 

Dagen har varit lugn i övrigt, svärföräldrarna tittade förbi förut också. Vilka pepparkakor! Helt bruna och fina... vill så gärna komma utomlands snart, var år sen!!

Imorgon är det fredag igen... Jag ska faktiskt jobba lite på Resedan, mys att träffa alla små barnen. Och alla goa kollegor.

Men nu är det dags att nana.
Sov sött!

Kan det vara så att kroppen ställer in sig lite efter att saker och ting faller på plats? Jag ska faktiskt medge att under den här tiden som vi bott i Tyftingemar så har jag hållt alla mina tummar (två) för att bebis ska hålla sig kvar i magen. Det skulle helt enkelt inte passa sig att den kom ut. Nu är vi hemma igen, vaggan är på plats, vagnen är hemkommen, kläderna är tvättade, BB väska packad, föräldrakursen avslutad, hemmet rent,  (med undantag för min garderob som ska rensas ur) Det ända som ska packas ner ytterligare är min egen väska till BB. TACK! alla ni för tipsen och råden, hade nog inte tänkt på hälften :) Bh:n är det fortfarande ett meck med. Nu har jag hittat en kvinna på sjukhuset som kan hjälpa mig att prova ut en bra. Stackars alla bigbaddaboom bröstade säger jag, kan fasen inte vara kul att dra vattenmelonsmått för jämnan =S. 
Med undantag för bh:n så kan man säga att allt så gått som är klart inför att bebis ska anlända. Nu kommer alltså min teori och frågeställning. De två sista nätterna och även dagarna har varit värre än någonsin. Det värker i benen, jag kissar hur mkt som helt, det trycker och spänner i fiffi och bak i ryggslutet. Det känns helt ärligt som om den vill ut nu. Kan det vara så att den nu känner av att det är helt ok att komma ut nu??

Igår var jag på mvc igen, på vägen dit blev jag helt förbluffad över hur bra jag kunde gå.... tills jag kom lite mindre än halvvägs. Dom sammandragningarna var inte att leka med må ni tro! Folk måste trott att jag var nära att föda där jag stod och flåsade haha... Restrerande av promenaden tog ca 40 min i den välkända ankgångensandan, det tar ca 10 min att gå till stan från oss i vanliga fall. :) Väl på mvc var hjärtljuden knepiga...Hon kunde inte hitta dom så bra.... "NEJ!!!" blev min första reaktion. Min barnmorska misstänkte att bebisen vänt sig uppåt igen. Vi gjorde ett ultraljud och kunde istället konstatera att bebisen låg så gott som fixerad långt ner med sitt huvud i mitt bäcken. Alltså förklaringen till att jag har sånt sjukt tryck i min fiffi nu, känns emellanåt som om bebisen ska trilla ut. Hjärtljuden hade gått ner på 134.  Och nu till det BÄSTA av allt!!! (Fast nu vet ju jag förstås att det inte behöver vara såhär, men som den sanna opimist jag är så är detta min sanning just nu :)

Följande senarie utspelar sig; Min barnmorska och jag pratar om hur det ska bli när bebisen kommer. Då säger hon att hon blir förvånad om jag skulle gå över tiden. Mitt Sf mått har ju som sagt varit över det normala, och detta kan göra att man snarare föder innan beräknad BF. Dessutom ligger bebisen så långt ner nu. Sen avbryter hon sig. Förmodligen för att hon ser att jag håller på att stutsa ur soffan av upphetsning och säger "men jag ska inte säga att det blir så, så att du får för höga förväntningar. Jag lyckas ändå övertala henne att säga vad hon tror  och att hon ska gå på vad sin egen erfarenheten säger. Då säger hon två veckor...... TVÅ VECKOR!!!!! Detta innebär att det är pyttelite tid kvar. Att det kan finnas en chans att Elli och jag ligger på BB samtidigt! :)
Två veckor tills jag kanske får se min hyresgäst som jag haft i 9 månader! :)

NU ska man ju som sagt inte ropa hej än, det kan lika gärna gå över tiden ändå, vore ju rätt så typiskt mig ju.

Dagen har än så länge gått till att städa och fixa lite här hemma. Vattnat blommorna.... Till kvällen kommer Karin och Nikki på besök, hur längesen var inte det! Ska bli så himla sköj :)

JAMEN JUST DET! Det roligaste av allt som hänt idag, var när min älskade hälft kom hem med dom färdiga ritningarna på huset!!!!!! Japp det lutar åt att vi nu ändå ska bygga ut och ihop allt inom den närmaste tiden. Det kommer bli så jävla bra!!!! Entrén och uterummet blir skitsnyggt!! Huset ska även målas om... VITT!

Jag har ju redan börjat planera våran uteplats som vi ska ha klar inför sommaren. Det ska muras grill och mur, sättas upp segel mm... Tänk er en lounge, med stora urnor med grönt i. Rottningmöblerna är redan inköpta sen förra året. Bebis du får stanna där inne ett tag till ;) jag ska fixa veranda först. 

Lite inspirationsbilder. 

Borta är det verkligen jättebra men hemma är det fasen bäst. Har precis landat hemma på fredriksdalsgatan, mitt kära kära hem. Dags för update... eller vad säger ni? ;) 
Se det från den ljusa sidan, nu har jag hur mkt som helst att uppdatera er om eftersom inläggen lyst lite med sin frånvaro sista veckorna. Okej, ska nog inte överdriva... men lite har nog hänt i mitt fantastiska liv som jag kan dela med mig av ;)

Förra helgen hade vi babyshower för fina Elli, mys mys med paket, smörgåstårta och cupcakes. Tanken var att hon skulle bli hemlurad till Angie, men eftersom orken tryter rätt rejält när man är gravid så blev det hela lite svårare i slutändan. Det slutade med att vi hamnade hos Elli istället :) Tyvärr fick varken jag eller snälla Ison njuta över hennes reaktioner när alla stormade stället, då jag (som vanligt) lyckats med det obegripliga... man kan nästa säga att jag såg döden i vitögat (vet att det låter dramatiskt, men det är för att höja spänningen lite ;)

Sista tiden har som sagt spenderats mkt ute på landet, så även förra söndagen. Detta resulterade i en stunds bilfärd för min del eftersom jag var tvungen att ta mig in till stan för babyshowern. E22 är en utav färdvägarna. Väl inne i stan, kom jag körandes i en rondell. Och helt plötsligt så smäller det till under bilen, som också börjar luta väldigt mkt åt vänster. Punktering tänker jag..... men inser ganska snabbt att något värre hänt då ljudet av metall som skrapas mot asfalten uppkommer och det formligen skriker om hela bilen. Sen tar det stopp... jag kan varken backa eller köra  framåt. Uppskärrad över situationen hoppar jag ur bilen och ser hur ena bakdäcket skjutits in under bilen??!! länkaxeln som håller upp ena bakhjulsanordningen har gått av!!!!!!     
Gravid kvinna i nöd!!!
Som tur var kom Ia upp till undsättning och tillsammans slog vi våra ljusa ihop och fick tag på en bärgningsbil. PINSAMT att stå där uppe, mitt i rondellen bara. (vad är det med mig och rondeller förövrigt??? Anledningen till att jag köpte denna bil (i vredesutbrott) var ju för att den andra stannade i fredagsrusningstrafiken i... just det kvantumrondellen för ett tag sen)
Mitt i detta kaos, började det sakta gå upp för mig att det här kunde ha slutat redigt illa. Vilken jävla tur jag hade haft! För tänk om detta hade hänt ute på E22 i 110. Bye bye Janky och bebis! (Det var nära att tjutberit kom fram, av den tanken må ni tro)
Efter mkt om och men kom tillslut bärgningsbilen, och fraktade ner min bil till verkstaden. Den ska nu repareras och SÄLJAS! Jag vägrar åka i den, är helt övertygad om att det vilar en förbanelse över den eller ännu värre att någon saboterat den för att ha ihjäl mig. Hur ofta händer det att en järngrej går av liksom??!!

KOM OCH KÖÖÖÖP!




BEBISEN
Förra måndagen var det dags för ännu ett ultraljud, varför undar ni säkert. Jo det är ju det där med min mage. Den är rätt stor, eller mitt magmått är stort. För jämför man mig med andra högravida så är inte min mage större än någon annans men enligt mätningen så är jag 39 cm, en kvinna som ska föda vilken dag som helst ligger vanligen på 40 cm enligt tabellen för hur det ska vara. Och jag ska inte föda än förhoppningsvis. Hursomhelst så gjorde man nu ännu ett ultraljud för att säkerhetsställa att bebisen mår bra och att fostervattnet fortfrande är normalt. Vilket det var, Bebis var ingen monsterbebis utan följde sin kurva precis normalt och vägde nu 2700g. Fostervattnet var normalt och alla värden var ok. Alltså är det formodligen min livmoder som spökar igen, och spelar oss ett spratt. Dock tycker jag att magen sjunkit senaste dagarna, vi får väl se på onsdag då det är dags för nästa besök.

Svullo! 


 Måste erkänna att det inte är det lättaset att stå modell samtidigt som man själv ska ta korten, därav fladderhanden.  ;) 

Föräldragruppen har startat nu med... intressant ur många aspekter *ASG*  
Martin är mer uppskärrad över förlossningen än jag... faktiskt, tro det eller ej. Jag känner mig mentalt förberedd nu, visst hade jag gärna fått min checklista över hur allt skulle gå till. Men det går ju tyvärr inte.. Martin däremot, han är rädd för att känna sig otillräcklig. Han säger att han inte kommer kunna påverka min smärta ett dugg och det skrämmer honom tror jag. Männen ska ju skydda sina kvinnor från allt ont liksom och detta kommer han inte rå på. Dock blev han nog lugnare i torsdags, då vi var på smärtlindringspresentation på förlossningen. Vi fick träffa en super barnmorska, som gick igenom olika smärtlindringar osv. Jag har valt lustgas och ryggmärgsbedövning. Är även öppen för förslag vad det gäller att bada, sitta på boll osv. Barnmorskan berättade också att även om dom inte är i förlossningsrummet så har dom full kontroll på än inne på "deras rum" Mina maskiner som kopplas på mig och bebisen går nämligen att läsa av inne hos dom. Vilket gör att även om dom inte är i rummet så är vi fullt övervakade. Känns skönt att veta, inte minst för Martin. Barnmorskan övertygade också Martin om att dom kommer finnas till hands för honom med ;) Så man kan säga att vi gick därifrån med läget så mkt under kontroll att vi är redo att möta vårat barn. (Vadå kontrollfreak) :) Det bästa mötet hittills med andra ord. 
Det är så nära nu! Och det går inte en dag utan att man undrar vad det är för liten människa som bor där inne, längtar något kolosalt till jag får träffa henne/honom. Jag ska liksom bli mamma, Martin pappa, föräldrar till ett litet barn!! Hur sjukt är inte det??!! Våra liv kommer förändras för alltid... en familj liksom. Så stort och konstigt att grebba ju. 
Har varit helt säker på att det är en lite gosse som bott i min mage tills för några veckor sen, nu har tankarna börjat snöa in på en liten flicka. Vet inte hur många "är det en pojke eller flicka -test" jag gjort. Så himla spännande ju!
I fredags var mamma och jag och gjorde stan, givetvis med shopping och fika som resultat. Min mor är ju som sagt helt övertygad om att det är en liten tjej som ska titta ut. Vilket resulterade i en jättesöt klänning från kappahl samt två par skor, overall, tröja och byxor och mössor. Man blir ju helt sjuk av alla fina och söta bebiskläder. Just nu ligger det en hel hög på sängen som ska gås igenom, tvättas och slutligen packas ner i väskan till BB, dock kan jag ju inte komma överens med mig själv om vad som ska med. Måste också sålla lite bland traderaköpen och lägga ut dom på nytt, jag har för mkt! *SKRÄLL*
Det kanske ska få bli dagens projekt, rensa bland bebiskläderna. Har sen i tisdags inte jobbat, detta välkomnades med jordens influensa, snor, halsont, huvud och öronvärk. Tror kroppen slappnade av och då kom allt. Jag har ju bara kört på sista tiden på jobbet och inte känt efter så mkt som jag kanske borde och nu kom allt på en och samma gång istället. Detta har gjort att jag mestadels bara sovit sista veckan och inte orkat så mkt mer. Helgen har också varit lugn med undantag för lite middagsbjudning i lördags. 

Och nu sitter jag här, redo för ny vecka. Hyfsat frisk och väntar på att få föda barn ;) Minsta lilla värk... tror man ju är en start på att förlossningen. Har en del sammandragningar men annars är det rätt lugnt. Planerna för veckan; Hemflytt, börja boa iordning allt som har med bebis ankomst att göra. Sälja grejer på tradera. Och bara chilla. :) 

  
Fina Ia fyller år idag med, STORT GRATTIS PÄRLAN!
 
(Bilderna är från våran 25-årsfest med 80´tals tema, fy fan vad skoj det var!!!)



Hoppas ni blev nöjda nu, har lagt ner extra mkt energi för att underhålla, måste jag säga :)
Nu väntar kläderna.
Trevlig måndag!