andradelenurjankys

Vi får kalla de semster denna gång ;) Har inte haft lust, ork eller energi till att blogg helt enkelt. Men det har hänt massor sen sist på alla plan. Vi har varit på en regnig semester i Falkenberg, så vi besökte Ullared TVÅ gånger! Köpte mest kläder till korven då han har börjat bli en stor kille -äntligen! Förra veckan var vi på bvc för lite kontrollvägning och han hade ökat hela 1 kilo på två veckor och växt 4 cm. Nu ser han inte ut som en liten farbror längre utan börjar få söta mosig babykinder och tjockislår ;)

Husrenoveringen har börjat ta fart, efter lite meck med byggnadsnämnden som för övrigt verkar ha semester jämt då allt tar vääääldigt lång tid så är vi nu äntligen igång. Första etappen var ju att bygga ihop övervåning/undervåning. Och jag kan stolt meddela att min karl är så gott som färdig, och lyckats åstakomma detta på egen hand förutom lite hjälp en dag av Patrik (stort tack!) Hela tillbygget har gått på en vecka, visserligen har vi inte sett så mkt av han under denna vecka men känns som om jag kan stå ut med det när man i dag kan skåda resultatet. Om någon dag är det bara finliret kvar invändigt, fönstret ska upp och den fina dörre får vi vänta på till i slutet av september. Men sen har vi vår nya fina hall :) Måste åka och kolla lite tapeter också, till hallen, sovrummet och Elliots rum. Ska bli så himla roligt att få inreda barnrummet!

ONSDAG Förra veckan.

LÖRDAG

SÖNDAG

SÖNDAG

IDAG!

IDAG

IDAG


MYCKET STOLT ÄR JAG ÖVER DIG MIN KÄRLEK <3

Varför är det vitt? Jo, för att resten av huset ska också bli vitt. Och det kanske vi börjar med inom en vecka, då får jag också börja känna mig lite delaktig och hjälpa till. Dock inte på de högre höjderna då jag lider av extrem höjdskräck och risken är väääldigt stor att jag får svindel och ramlar ner!

Så hur går det med Elliot och mitt nya liv som mamma då?
Det är först nu jag kan andas ut, inlärningsperioden är över, rutiner har börjat ta form. Visserligen kommer dom ju ändras allt eftersom. Men känslan av att vara nybörjare har försvunnit. Jag känner honom nu, vet vad han vill och tycker om. Sen ska det understrykas att han är hur snäll som helst. Det är inte jobbigt att vara mamma till min lilla prins, och jag antar att jag är ganska bortskämd med det. Han är en väldigt glad och tillfreds liten kille, inget skrik i onödan om man säger så. Enda gången han blir totalförbannad och gapar i högan sky är när maten inte fixas snabbt nog eller när jag ska ge han näsdroppar ;) Annars knorrar han bara lite. Sover som en gud gör han med, inga vakna nätter mer än vid tre tiden då han käkar och somnar om i sin vagga. Man kan så gott som ställa klockan efter honom när det gäller matningen. 3 max 4 timmar mellan varje mål. På dagarna är han väldigt vaken, sover 1-2 timmar innan lunch och 1-2 efter lunch övriga tiden går till att gymma i babygymet som han totalälskar eller till ståträning. Ni förstår det är onödigt att sitta ner, när man kan stå. ;) Han är väldigt social och blir dögrinig om han inte får vara med om det så endast innebär att sitta i babysittern i köket och titta på när jag lagar mat. :) 
I helgen som var så vaknade både jag och Martin av ett halvtimmes långt utlägg från vaggan brevid. Han hade kommit på att man kan göra olika ljud och ni må tro att mitt mammahjärta bultade. Så söta underbara jollringar och skratt kan man betala mkt för kan jag säga, dock får jag mina gratis nu flera gånger om dagen. Det finns heller inget mysigare än när man får dom där kärleksfulla smajlen av honom. Han känner verkligen igen oss som hans mamma och pappa nu. Det är kort sagt underbart! Varje dag händer något nytt liksom, men ack så snabbt det går. Emellanåt vill man bara bromsa tiden lite, det har liksom snart gått hela tre månader!!! Det känns som igår jag höll honom i mina armar första gången. 

Har redan avverkat en utekväll också, det var trevligt men dock för tidigt kan jag medge såhär i efterhand. Mina tankar och känslor var kvar hemma. Jag var nog egentligen inte redo riktigt, men nu vet jag det och kommer vänta lite med utgången till om ett par månder igen. Enstaka kvällar med tjejerna går fint, men ingen utekväll på krogen, det tar emot och jag känner mig skitdålig som mamma efteråt. Inte för att Martin inte fixar eller kan sköta honom minst lika bra som jag under dessa timmar utan för att min moral säger så.  
Jag ammar inte längre, efter två månader av total ångest och ingen direkt viktuppgång på lilleman så la jag ner det. Första veckan med amning + tillägg vid varje mål, för att andra veckan byta ut vart annat mål till enbart ersättning. Eftersom jag märkte att jag inte producerade tillräckligt trot intesivamningen osv. Det visade sig att han föredrog flaskan mer och blev dessutom mkt nöjdare vi dessa mål vilket blev ett kvitto på att jag inte kunde ge honom det han behövde. Så efter att ammat sista gången på morgonen för ca tre veckor sen så äter han enbart ersättning och växer som tusan och är hur nöjd och glad som helst och jag kan äntligen få njuta till fulla av att vara mamma. Inte en mjölkstockning eller ens lite stinna bröst har jag haft. 
Har även börjat min viktresa på allvar, övervägde shakediet först men insåg att för min egen och andras skull att det var bäst att äta var tredje timma, nyttigt, utan kolhydrater och röra mig i största möjliga mån. dvs morgonpromenader innan frukost, att träna  och ytterligare en promenad på kvällen. Tränade mitt första pass i dag på 1½ år! Jisses så jobbigt det vra... trodde ju i min enfald att jag bara skulle få minska lite grann på vikterna från hur jag trände sist när jag var igång.. men ack nej ack nej. Jag är nere på nybörjar stadiet igen.. ;) Skrattade faktiskt lute åt mig själv idag när jag la på som vanligt och trodde att jag skulle fixa det ;)

Oj nu är klockan mycket, måste hoppa i säng. Imorgon väntar en dag på bryggan med Ison. Inga ofentliga platser för min del denna sommar ;)

Natti!