soygurt!
Det här är min nya favvofrulle
Det här är min nya favvofrulle
Har rast... och kan inte hålla mig med att blogga tills jag kommer hem så jag passar på nu. Jag vill dela med mig av min lycka och den ro som återigen spridit sig i kroppen efter besöket på mvc idag. Nu har jag verkligen beslutat att bara njuta dom sista veckorna, jag var så himla ledsen och orolig igår må ni tro. Kändes som om vi skulle stupa på mållinjen lite, om det nu hade varit något fel. GIVETVIS hade vårt barn tagits emot med öppna famnar även om det hade uppstått komplikationer, skador mm ändå. Man älskar dom villkorslöst oavsätt vad kan jag tro, men nog önskar man helst att allt är ok från starten ellerhur?
Tio i åtta imorse anlände vi till mvc, jag hade en klump i magen. Men försökte ändå hålla modet uppe. En barnmorska kom och hämtade oss, givetvis kände hon Martin. Vet inte vad det är med han och barnmorskorna men han har bättre koll på dom än jag. Dessutom körde han skapliga pluspoäng när han berättade att förskolan inte var den hallen på mvc som jag trodde utan att den låg typ vid stadsparken. Han har koll min karl ;) Måste faktiskt säga att det märks på honom mer och mer att det är nära nu och att han funderar och filosoferar minst lika mkt som jag. Han kan inte dölja det längre, och jag tycker det är hur sött som helst! <3
Hursomhelst väl inne i rummet var det bara att maka sig upp på britsen. Det var en till barnmorska där som också skulle vara med och kika.. Gelen sprutades på magen... och där var h*n, min älskade lilla skatt! Sparkandes och inte alls speciellt intresserad av att ligga still för att dom skulle kunna mäta både henne/honom eller fostervattnet.
Nu var h*n heller ingen ailen längre utan man kunde nästa se ansiktsdragen (kanske att överdriva, men det var redigt tydligt vad som fanns där inne nu, det var verkligen en bebis!!!) Allt mättes och gicks igenom. Och efter halva tiden utbrister barnmorskan att allt ser perfekt ut. Inget är onormalt eller ser konstigt ut. Kan knappt beskriva hur lättad jag blev. Bebisen är också en redig mönsterbebis.. den följer sin kurva helt som den ska, den ligger prick på den, inte över inte under utan mitt på. Den väger 1500g precis vad en bebis i v.30 ska väga. Vi fick även en bild på det lilla miraklet, visst är h*n underbar!
Slutar snart, ska handla lite påväg hem. Ikväll blir det flygande jakob på Fredriksdalsgatan och fredagsmys på hög nivå. Jag ska inte skryta, men fy tusan vad bra jag mår!!! Idag ;)
MITT<3 i vecka 30
Är precis kommen till jobbet och kände att jag var tvungen att dela med mig av Mvc besöket nu på morgonen. Allt ät bra!!! Och en sten är fallen från hjärtat om man så säger. Mer om det kommer i eftermiddag/kväll!
Trevlig Fredag så länge!
Så skönt att börja kunna se lite ljust igen, fy det var redigt mörkt där ett tag och jag kan inte redigt sätta fingret på vad som gör att det är ljusare nu. Ska väl inte hoppas på för mkt iofs för rätt som det är rusar hormonerna igen ;) Men förtillfället känns det mest rätt hyfsat faktiskt, känns som jag börjat förlikat mig mer och mer, tänk att det skulle ta typ en hel graviditet för att inse det. Jag är big, och större kommer jag bli. Men eftersom jag är så sjukt fokuserad på att jag kommer fixa att gå tillbaka till "mig själv" igen så det är lugnt. Det är ju upp till mig liksom, ingen kommer göra det åt mig. Och vem ska bry sig egentligen och varför ska jag bry mig... ???
Föräldrapenningen kommer ordna sig, det är nog beskedet angående den som fått mig lite lugn igen. Den kommer beräknas på min inkomst och med största sannolikhet den som jag hade på mitt sista "fasta jobb" även om jag de sista månaderna jobbat heltid. Vilket är en stor lättnad....
Helgen har gått i lugnets tecken. I fredags åt vi middag hos svärmor/svärfar. Mycket trevligt!
Och i lördags körde jag ut min vovva som blivit kvinna till mamma. Hon har börjat löpa/mensa och hennes far är mycket kär i henne, så för att slippa incest i familjen så fick hon åka till mormor i en vecka.
Kvällen spenderades med mitt hjärta. Det blev resturangbesök och bio och i söndags tog vi det superlugnt.
Idag har det varit jobb, dock kortdag och nu är jag hemma och svirar om för att bege mig till Norrköping på mission "hämta liggdel till barnvagnen!" Och när vi ändå är där passar vi på och gå på Sanctum som visas i 3D :)
I veckan som kommer nu vankas det jobb, jobb och jobb på onsdag blir det mvc besök igen. Mysigt!
Dags att fara...
Ps. Jag är i vecka 30 nu ;) 10 veckor kvar! SPÄNNING!!!!
/J
Idag har jag jobbat i Överum, vad underbara barn är alltså. Det började med att en utav de 3-åriga pojkarna sa att jag hade konstiga byxor på mig. Han syftade på mina termobyxor som inte går att knäppa över magen längre så jag har dom öppna med endast hängslen. Förklarade för honom att jag har en stor mage som gör att jag inte kan knäppa dom och frågade honom om han kunde gissa varför den var så stor? "Du kanske har en bebis i den sa han och log" Sen följde 5 minuter då jag fick berätta för honom om min bebis i magen, att den åt samma mat som jag stoppade i munnen och att man kunde känna att den sparkade i magen om man la handen på o.s.v. Pojken lyssnade storögt och ställde slutligen sin sista fråga, "när ska du ta ut den då?" Om ett tag, när den växt klart sa jag och skrattade. Sen sprang han och hämtade sina två kompisar, som kom ut i hallen dom också. "Hon har en bebis i magen" sa han till dom och pekade på min mage. Dom tittade skeptiskt på mig och man verkligen såg hur tankarna for i huvudet på dom.
Nästa incident var några minuter senare, då vi slutligen sitter vid maten. Alla barn har börjat äta då en utav de andra pojkarna slutligen frågar mig "Har du ätit en bebis?" Vad svarar man en tre-åring på det? Jag kunde givetvis inte bryta ihop och skratta åt honom så jag fick bita mig i läppen och försöka att förklara att jag inte ätit en bebis bara för att den ligger i min mage. Men för honom var det ju logiskt att det man stoppar i munnen det hamnar ju i magen liksom. Eftermiddagen som följde har gått till att söva de mindre barnen sen har jag och en till av fröknarna hämtat böcker och förklarat på det enklaste sätt vi kunnat komma på hur en bebis blir till och att den äter samma mat som jag och att jag INTE äter barn. Jag har aldrig upplevt två små 3-åriga pojkar så facinerade kan jag säga... Dom satt som två små ljus och tittade på bilderna av olika bebisar i magen. SÖTISAR! :)
Är hemma hos mot och far nu, sabla väder säger jag bara. Hur mkt bilar och lastbilar som kört av vägen nu när jag åkte hem. Så ger er inte ut i detta väglag!!!
Sen vill jag skänka ett stort tack till alla er som bemödar er att skriva så fina och peppade inlägg med råd om hur jag ska ta mig ur mitt neggotänk och få bukt med min oro. Ni är jättfina allihop! Verkligen Tack, det värmer ska ni veta! Tack också till Ia som kom hem till mig igår eftermiddag så jag fick ventilera lite. Du fick mig faktiskt att tänka till lite....
Trevlig helg!
Först vill jag tacka alla er som svarat på frågan om föräldrapenningen/ledigheten. Tror jag har fått någorlunda mer koll nu. Ska besöka FK när jag får hemm papprena och begära att någon utav dom sätter sig ner med mig och förklarar.
Och nu till inläggets rubrik. Jag upplever att sen jag blev gravid eller iallafall nu sista tiden så har jag börjat bli mer "nervig" av mig. Visst har jag alltid haft ett humör och skinn på näsan men jag har sällan stressat upp mig utan tagit saker lite som dom kommer och tänkt att det ordnar sig. I alla fall tycker jag själv att jag är sån, det har kännts lite som om jag är den som lugnar mer om det skulle vara något, rätta mig om jag har fel ni som känner mig. Men på sista tiden har jag börjat oroat mig mer, jag bär på en inre stress som jag känner inte är bra för mig. Mkt handlar givetvis om att bli mamma, eller allt gör det rättare sagt. Jag ororar mig för förlossningen, som jag tidigare såg ganska lugnt på, på amningen -tänk om jag inte får igång den, hur man gör med läggningen av bebisen, hur det blir när vi ska ut och resa i sommar, när man har barndop, renovering av huset, ekonomi, träningsupplägg, kommer jag ha tid? Hur det kommer vara att vara mammaledig osv osv... plus tusen andra saker som midsommar, första gången man ska lämna barnet hos någon annan över natten, första gången på krogen, tänk om man får ett sjukt barn, eller att det blir världes gangster, eller att det skulle hända något med Martin så jag stod med allt själv.
Av någon anledning så kommer oftast dessa tankar på kvällen eller ännu värre på natten så att det är precis omöjligt att sova. Jag vaknar alltså, och sätter igång och fundera och har jag väl börjat fundera så dröjer det inte länge förrän hjärnan går på högvarv och jag inte kan sluta tänka på det hur gärna jag än vill, det blir nästan lite maniskt. I natt vaknade jag vid ca 01.00. och låg vaken tills ca 04.00. sista gången jag kollade på klockan. Och det är inte så att jag slumrar utan jag är verkligen klarvaken under hela den tiden. Jag vet inte om det här är normalt, för mig börjar det bli ganska jobbigt. Då jag verkligen måste få min sömn för att funka som människa. Hela den här dagen är precis förstörd nu, det känns som om jag är bakfull. Huvudet värker och jag är helt slut. Ska man gå och prata med någon? Känner att det här inte är jag redigt, känns som om jag har ett sjuk behov av att planera och ha kontroll tills bebisen anländer. Jag känner mig hispig, vilket jag verkligen inte i vanliga fall är och inte vill vara heller för den delen. Finns nog inget värre in hispiga mammor, och det är det sista jag vill bli!
Ni får ursäkta all negativitet i bloggen just nu, men befinner mig som sagt i ett stadie där det funderas och spekuleras rätt mkt och det är ju trots allt min blogg och den speglar mig och mina tankar.
Något som jag ser grymt fram emot är att Josse kommer hem imorgon, vi ska göra stan på lördag, eller vi ska fika som två gymnasieelever rättare sagt. ;) Jag längtar!
Idag skulle jag styrt kosan mot vimmerby, men eftersom halv dagen redan gått, det SNÖAR och jag är allt annat än rolig att umgås med så blev det inte så. Challe gumman, vi bokar nån gång nästa vecka! Krya på dig!
Dagen projekt kommer gå till att veckostäda..... och inget mer. Jag är precis slut.
För ETT år sen!!! hade jag INGEN dubbehaka, fläskarmar, platt svulloröv, bröst som meloner och en ballong till mage (som kommer hänga till knäna när allt är klart) Då var jag en hyfsta tajt 36/38, med normalstora tuttar, fin brun hy och LÅNGT mörkt hår.
Satt och kollade på gamla bilder från förra året!!!!! JA, jag är gravid nu... men kommer jag någonsin få se ut så igen? På ett år har det hänt mkt med min kropp ska ni veta, och det är fasen inte konstigt att man har lite svårt att ta in att den är som den är just nu, eller det kan jag nog ta in men jag har oro över hur den kommer se ut sen. Jag ÄR lycklig över min situation så missförstå mig rätt, jag längtar tills jag får ha min bebis i min famn och jag vet att jag kommer se på det här annorlunda då, eller njae.... För jag är inte tillfreds med att vara stor. Jag må vara ytlig, larvig och töntig men så är det. Och jag tror att många skulle hålla med mig i att man hellre ser sig själv som smal och vältränad än stor och klumpig. En sak ska jag också tillägga och det är att då, för ett år sen var jag inte heller nöjd.... egentligen. Men nu skulle jag kunna göra vad som helst för att få ett kvitto på att jag får tillbaka, i dagens ögon "den perfekta kroppen" efter graviditeten.
Steffi! Tack för att du lugnade mina nerver nu sist angående föräldrapenningen, men en fråga till. Så då är det ultimata om man nu får chansen att ta ett jobb på heltid som ger hyfsat med pengar sista tiden ellerhur? För att höja snittet liksom... Hur långt tillbaka räknar dom? Ett år? Ett halvår?
Mottager gärna fler tips från er som är insatta om hur man delar upp sina föräldradagar smartast!
JAG MÅSTE HA SMÅGODIS NUUUUU! Är så sugen så jag nästan håller på att dö. Idag har min karl gjort tjejgörat här hemma, det innebär tvättat och städat. Han är bra han... Trots det har jag varit hur opepp som helst idag... igen. Usch jag hatar dom här negkänslorna som envisas att smyga sig på titt som tätt men när dom väl kommer kan jag fasen inte rå på dom. Tjutberit kommer som ett brev på posten och jag har idag låst in mig i sovrummet och tjutit i 40 min. Eh.. Normal???? eh neeej... Efter att jag tjutit klart så återgick vi till vardagen här hemma igen, har mest legat och glott på tv hela eftermiddagen. Stackars Martin, vilket tålamod han har ändå... Jag kan vara så himla upprörd ena sekunden för att sen nästan glömma bort vad det var jag blev upprörd över från början. Det sjukaste av allt är att jag just när jag är mitt upp i det, så är det på fullaste allvar och jag känner precis mig så ledsen som jag blir.
HORMONER mina vänner!
Men det är det värt när man har en sånhär i magen
coolt ju... :)
Både igår och idag så sov jag hur länge som helst, finns liksom ingen hejd på hur mkt jag kan sova...tydligen. Eller idag berodde det nog på det motsatta att jag vaknade runt 03.00 inatt och var precis klarvaken. Tankar om föraldrapenning, a-kassa min jobbsituation osv dök upp i skallen och jag låg där och fick ångest. Efter att gått in på försäkringskassans hemsida för att kolla upp hur man gör osv kunde jag slutligen somna om, vid 07.00 tiden. Tror att det var bebisen i första hand som väckte mig, den är numera precis galen när den sätter igång nämligen. Mindre med plats antar jag.
Nehepp om man skulle fånga dagen lite, och hoppa upp ur sängen för att bege sig på en fikis ala Kvantum :)
Eller inte..... oj det var länge, länge, längesen. Eller alltså jag brukar inte heller bli stupfull mer onykter om det vankas fest, sådär lite lurig ni vet.
Anledningen till rubriken är för att jag precis kommit hem från bion "Svinalängorna" som jag var på med min mor. Jag tyckte att den var lite seg men framförallt väldigt hemsk och det som får mig att må dåligt är att det finns barn i dagens Sverige, ja rent av i Västervik som lever i liknande hemförhållande som i filmen (missbruk, misshandel och misär) Bara tanken på det får mig redigt illa till mods..
Till råga på allt så staplade också en missbrukare in på bion, hon påstod att hon skulle kolla på en av sina "vänner" ( en av missbrukarkaraktärerna i filmen) med sig hade hon en systempåse med öl, som hon korkade upp under filmens gång. Sånt gör mig grymt förbannad! Hon har säkert ett trasigt förflutet men att gå in på en bio som har ett så tungt budskap och vara aspackad samtidigt som man sitter och dricker är så jävla respektlöst. Meningslösa människa! Man har alltid ett val, och hon har valt att dränka sina sorger i missbruk och se sig själv som ett offer. Jag kan köpa att det kan finnas anledningar och förklaringar men man har ALLTID ett eget ansvar. Tyvärr så ser oftast inte missbrukaren det så utan mer att det är omständigheterna som gjort att det blivit som det blivit.... Ansvar??? vad är det?
Nog talat om tråkighet, så har vi haft spa här hemma idag, och inte vilket spa som helst utan, hundspa. Efter lunch idag så gick hela familjen Kling/Eilersen på en mindre lyckad promenad, anledningen till detta är att det var precis svinhalt. Kände mig som en bambi.. eller förlåt babar på hal is. Som ni vet bröt jag foten i en halkningsolycka förra året så min största skräck är att halka och framför allt nu med bebis i magen. Det liksom knyter sig i hela kroppen på mig om jag halkar till och jag blir precis kallsvettig. Detta gjorde som sagt att det inte blev så mkt gång utan mer staplande från min sida. Hursomhelst åter till spat, väl hemma från halkpromenaden så trängde hela familjen (2 hundar, jag och Martin) in sig i badrummet på 7kvm. Där duschades hundarna med vaniljschampoo, sen vidare ut i hallen för kloklippning. Kul lördagsnöje ju :)
Nu ligger vi här som 4 säckar potatis, hundarna på golvet och vi i soffan. Nymätta är vi allihopa, vi är redo för melodifestivalen, kanske ska jag tvinga martin till affären för att köpa något gott... vet bara inte vad jag är sugen på. Dags att han få igen för igår ju ;)
Trevlig lördag!
PS. Just det jag bara måste dela med mig av min senaste upptäckt, som ni vet så trodde jag att jag upptäckt bristningar på magen min. Jag hittar dom inte längre!!!???!!! Något jag däremot hittat är en asbra blogg, eller jag blev tipsad om den av en vän. Den ger mig hopp och motivation om att jag kommer få tillbaka en någorlunda ok kropp igen. Kolla denna fantastiskt duktiga människa, på mindre än ett år lyckades hon.
Och nu.....
GRYMT BRA JOBBAT!
Hade ju mitt MVC besök idag, efter att jag ringt igår. Dock hade min ordinarie barnmorska fått förhinder så jag hade en annan supergullig, som jag också bytte till idag. Det var både positiva besked och lite mindre roliga. Tog blodprov igen och mkt riktigt järnbrist. Sen visade sig också att förra gången jag tog blodprov i vecka 10. Så hade det gett någe typ av utslag på hepatit B!!!!!! Provet gjordes ju om, och först idag fick jag reda på något luddigt svar. JAG HAR INTE HEPATIT B!!! Så att någon inte får för sig och ska tro det nu, men varken jag eller barnmorskan förstod resultatet av det andra provsvaret. Det visar något, men inte hepatit B. Så därför så ska jag till läkaren om en vecka och kolla så vi kan räta ut frågetecknet om vad det ger utslag på.
Sen mätte vi även magen, lyssnade på hjärtljuden och allt var i sin ordning. Dock har jag en "ovanlig" livmoder, som är väldigt avlång tydligen. Vilket gör att den och bebisen redan nu når längre upp än normalt, resultatet av det blir att jag som jag nämnt innan känner hur det trycker under revbenen redan nu, har svårt och böja mig för det tar emot o.s.v. Barnmorskan var ändå väldigt impad över hur smidig jag var... haha. moderkakan ligger högt upp och i bakvägg. Jag bär mitt barn högt... Vad innebär det mer exakt?
Sen fick jag beröm för mina MAGMUSKLER!!!???!!! Trodde hon skämtade, men hon var helt seriös. :) *En aning stolt* Jag fick också beröm för min inställning, tro det eller ej ;) Samtidigt smålog hon när jag sa att jag tänkte jobba fram till förlossningen. Hon skrev ändå ut något papper som jag ska skicka in till försäkringskassan för att få havandeskapspenning, OM jag nu under förmodan ångrar mig. Hon tror att jag kommer göra det med andra ord. Villket jag inte alls planerat, mina planer är ju som sagt att jobba så länge det bara går. Skulle ju dö av trisstess av att bara gå hemma och dra, dessutom går tiden så mkt saktare då och jag vill inget hellre än att få ploppa ut min lilla knodd just nu, hålla honom/henne i min famn, lukta, gosa snuffa... Gaaahhhh kan knappt vänta!
Gud vad jag älskar den lilla/lille där inne. Det var något som verkligen gick upp för mig idag, skitsamma hur jag mår. Bara barnet mår bra, det är det ända viktiga.
Helgen börjar närma sig med storm steg, fredag i morgon. Ska försöka komma iväg och träna i helgen, samt gå på bio/svinalängorna. Någon som sett den?
Kramar
Förlåt för icke bloggandet. Men jag har sen helgen levt i en tröttkoma utan dess like och helt enkelt inte orkat. Idag ringde jag Mvc för att kolla om jag skulle få kunna komma dit och kolla så allt stod rätt till. Då fick jag reda på att dom missat mig, glömt bort att informera, osv. SKITDÅLIGT! Med andra ord.
Jag skulle tydligen varit där minst en gång nu i januari på kontroll, samt så kollade den barnmorskan jag pratade med upp mina provresultat som vi tog i början av graviditeten (jag har inte blivit uppringd eller informerad tidigare) Och dom visada på att jag redan då hade järnbrist! Inte så konstigt att jag varit trött liksom.... jag har väl trott att det ska vara så eftersom jag aldrig varit gravid innan. Jag har heller ingen aning om hur ofta man ska gå till MVC för kontroller, jag antog ju att dom skulle kalla mig, det är väl deras jobb??? Hoppas allt står rätt till nu, och framförallt att allt är ok med bebisen. Ska dit imorgon på en akuttid. Barnmorskan jag pratade med var upprörd över hur dåligt hennes kollega skött det här.
Jobbar förnärvarande i Överum i en barngrupp 1-3 år. Förhoppningsvis blir jag kvar där tills jag ska gå hem för att vara mammaledig. Inte långt kvar nu. :) Låt sista tiden gå snabbt!
Dags att slänga sig på soffan, orkar inte vara vaken mer =s
En blogg som handlar om att vara en snart 29 årig (snart) tvåbarnsmor i den lilla staden Västervik. Mina reflektioner om att vara gravid och ha barn. Om att snart flytta till en gård, om att pussla ihop livet som mamma och även hitta ett sätt där jag är och får bara vara jag :)