andradelenurjankys

Hej!

 

 

Jag tänker dock försöka dela upp det lite under kategorier :)

 

Så, vad är det då som gör att jag vill skriva några rader just nu? Ska jag vara ärlig handlar det om en aning dåligt samvete. Det är nämligen så att jag är gravid, igen. Och ska närmare bestämt förväntas föda om 6 dagar! Och jag har inte gjort en notis, inte fört dagbok, eller bloggat överhuvudtaget om det. För tiden har inte redigt räckt till helt enkelt, det är skillnad när man väntar nummer två må ni tro. För er som är nya här, jag har ju en liten underbar kille på nyss fyllda två år, som kräver sin del av sin mamma. Så att vara sådär ultra-super-gravid som jag var första gången har det liksom inte funnits något utrymme till. Dessutom har jag jobbat fram tills i Torsdags i förra veckan.

 

Men så kom jag på mig själv här idag, att jag tyckte det var kul själv att kunna gå tillbaka bland blogginläggen och läsa om min tidigare graviditet, om längtan efter min lilla bebis, alla tankarna osv. Så därav detta blogginlägg.

 

 

Det hela började med att vi plussade, vi körde lite efter samma filosofi som vi gjorde med Elliot, blir det så blir det. Sen ska jag väl villigt erkänna att jag hade ganska god koll på när min ägglossning är, då jag får som mensvärk. Så när det var dags för mens, anade jag ganska snabbt att det inte skulle komma någon. Tror det bara hann och gå två dagar över tiden innan jag köpte ett test. Som inte visade något, väntade en vecka och köpte ett till. Och då blev det plus! 

Efter en snabb uträkning konstaterade vi att vi skulle få ytterligare ett majbarn :)

 

Graviditeten har i sig varit ganska lik den första, men några undantag finns det ju såklart. Illamåendet kom ganska tidigt och höll på fram till V.16 ungefär. Jag kräktes mer den här gången, med Elliot mådde jag jätte illa men kräktes inte så mkt. Foglossning fick jag runt V.20 men som faktiskt klingade av, visst har jag haft lite känningar men helt klart så jag har kunnat leva med det. I övrigt har jag mått bra, vilket jag är tacksam över eftersom jag valde att jobba längre den här gången. Nu i slutet har det ju varit lite tungt, men det är ju helt naturligt liksom.

Den stora skillnaden är väl som sagt att man inte redigt haft samma tid att reflektera, känna efter, vila osv. som med Elliot. Vilket gjort att denna graviditet har kännts kortare. Så jag kan väl känna att jag saknat det där mysiga med att få vara lite supergravid också. Så klagosången jag höll på med över förra graviditeten ångrar jag faktiskt nu, önskar jag hade tagit tillvara på den mer.Sen är det väl så att under första graviditeten är allt nytt och kroppen ändras så fruktansvärt mkt, kommer ihåg att jag brydde mig mest om bristningar, viktuppgången,svullnaden. Ja,alla krämporna och mkt fokus på allt det negativa. 

Det jag inte redigt visste var ju hur underbart och fantastiskt det skulle bli när lilla bebisen kom. Idag vet jag ju vad jag kommer få utav dessa nio månader  och jag längtar något fruktansvärt! Vilket gjort att jag också försökt att ta tillvara på det faktum i den mån jag kunnat, att jag har någon i min mage som kommer förgylla livet ytterligare för oss istället för att fokusera på krämpor och annat larv. :) Det är helt fantastiskt att få bli mamma, mitt liv har förändrats så mkt sen Elliot kom, saker som man la energi på förut är oviktiga idag, jag har ändrat synsätt på mkt. Jag har lärt mig att se livet lite med  andra ögon och jag måste säga att den personlighetsutveckling jag gjort under dessa två år är jag mkt stolt över och jag är hel och lycklig över min älskade familj!

Martin är min man i livet, utan honom skulle jag inte heller vara där jag är idag. Tillsammans bygger vi broar som jag inte trodde existerade. Visst var livet omtumlande efter att Elliot kom, allt det där med att hitta tillbaka till varandra, att hitta en balans som föräldrar och som ett par är inte alltid det lättaste. Men vi gjorde det, och vi blev starkare och det resulterade i ännu ett litet mirakel :)

 

Jag gillar min mage mer den här gången än förra, mkt beror nog på att viktuppgången är på 13 kg och INTE 21 kg! Jag är inte lika svullen heller. Kan inte avgöra redigt om jag fått några mer bristningar, fick ju en hel del förra gången trots att jag smörjde med dyra oljor.. den här gången har jag smörjt med vanlig hudlotion efter jag duschat. Magen har suttit högre upp den här gången och varit mer toppig. Med Elliot var jag stor precis överallt haha.

 

Påtal om Elliot, han ska ju nu bli storebror. Och det är något jag tänkt mkt på istället. Och även känt panik över. Hur kommer det bli med två? Hur kommer han reagera? Min största rädsla är att han ska känna sig ersatt. Så jag kommer göra allt i min makt för att det ska bli så vanligt och normalt för honom som möjligt. I förberedande syfte så har vi pratat  mkt om bebisen, att den ligger i min mage, att den ska komma till oss, att det är Elliots, mammas och pappas bebis. Försökt att få honom så delaktig som det går med en två åring, att han lånar ut sin spjälsäng till bebisen för han fick en ny säng osv. Någon som har några mer tips?

 

 

Min fina lilla kille. Har hunnit fylla två år, det har gått så himla fort! Han är en glad skit som just nu kan allt själv, en typisk två åring med andra ord. Han förgyller vår vardag och utan honom är vi inte hela. Vad gjorde man innan man hade barn?  Dagis började han på i November som först, innan har farmor varit snäll och ställt upp som barnvakt, då jag började jobba i Augusti (2012).

Han gillar att vara på dagis, tycker mkt om att leka och är alltid med där det händer och vill utforska. Samtidigt är han försiktig och mjuk. Jag är så himla kär i honom, bara tanken på honom gör mig lycklig. Han är som ett lyckopiller och jag har svårt att ta in att man kan älska en till lika mkt. För kärleken jag har till min son är helt obeskrivlig.

 

 

Så kommer vi till nästa steg som Martin och jag ska ta i livet, vi bor nu i vårt fina hus i Västervik som köptes strax innan jag vart gravid med Elliot, det var då ett lägenhetshus med två lägenheter (övervåning och undervåning) samt ett tillhörande gårdshus. Vi bodde själva i en utav lägenheterna och hyrde sen ut resten. Men sen blev jag gravid och vi valde att göra om huset till en tvåplans villa. När Elliot fyllde ett stod undervåning klar, med kök, vardagsrum och matrum. Givetvis öppen planlösning och så fiiiint! Vem som byggde det?

Jo MIN Martin såklart,. Med undantag för målning , en del vattendragning och el. 

Finns ingen som är så driven när det väl gäller som min Karl, ska ni veta. Och det tar jag mig friheten att skryta lite om. Han är helt otrolig när han sätter igång.

 

Övervåningen gjordes iordning så vi hade ett sovrum och Elliot fick sitt rum. 

Kvar var att blåsa köket på övervåningen och göra ett nytt rum av det, badrum skulle göras om, trappan upp till övervåning skulle målas, fixa terassen på övervåningen. Samt utvändigt, med målning, grusgångar, nytt tak mm. Tanken var att vi skulle göra detta under tiden vi bodde här, innan flytten till vårt/främst Martins drömboende -Tyftingemar. (Martins föräldragård) Planen var från början ca 5 år. Men nu så har det kortats ner betydligt, tills typ efter sommaren i år! :)

Så nu har Martin på snart två månader i princip jobbat dygnet runt först på sitt vanliga jobb och sen här hemma, och det som nu är kvar är målning och lite småpill. Det har varit blod, svett och tårar (främst från mig när det gäller tårarna) Men nu står vi här, hyfsat lugna. Huset kommer ut på försäljning förhoppningsvis i slutet på månaden. Och i slutet av sommaren  bor vi på gården :)

 

Många har skakat på huvudet åt oss, och tyckt att vi har varit helt idiotiska som lagt ner så mkt arbete på huset nu inför försäljningen, och eftersom jag mitt upp i allt är gravid och ska flytta när vi antagligen precis blivit en till i familjen. Kanske var inte tajmingen den mest ultimata men vi tänker som så, att det kommer löna sig och vi vill kunna se våra köpare i ögonen. Vi vet att vi lämnar ifrån oss ett toppenhus. 

Det är med blandade känslor från min sida, jag trivs så bra här. Det här är ju liksom mitt hem som vi skapat, min lilla familj och jag. Och nu ska jag slitas härifrån så mkt tidigare än planerat.

Men visst dit vi är påväg kommer också bli helt fantastisk, och vilken möjlighet, en gård liksom! Med möjligheter att kunna få leva min flickdröm om att ha eget stall och hästar, Martin har också massvis med planer... SÅKLART ;)  

Ett STOOORT vackert hus, en underbar miljö för barnen att växa upp på. Det kan inte bli mer än rätt! 

 

 

Sådär...

Nu har jag nog fått med det viktigaste, inför en kommande bloggstart. :)

Idagsläget är jag som sagt hemma i väntan på att bebis ska anlända, kan inte lova hur ofta det kommer uppdateras. Men ska försöka få med sista delen av tiden fram till förlossningen i alla fall. Som är beräknad 27 maj. Jag har nu förvärkar, och känslan säger att det är pågång. Men om det kommer innan eller bara håller på och jäklas lite med mig just nu vet jag inte, har en sömnlös natt i ryggen just för tillfället.

Värkar som kom och gick från klockan 02.00- runt 05.00 tiden i morse. Då gav jag upp och satte mig framför tvn, med alvedon i kroppen somnade jag om till 07.00. Det var lugnt fram till lunch men har nu satt igång igen. Det kommer och går lite... Men något är helt klart pågång :)

 

 

Nu är det dags att hämta min guldklimp!

 

Välkommen åter :)