andradelenurjankys

Jag lever, men armen värker... Jag hade tydligen en komplicerad stav som satt djupt. Vilket innebar smärta för mig. Kändes som om dom var upp i armhålan och grävde. Gjorde även ett besök i "stolen"  Det finns nog ingen mer situation för en kvinna där hon kan känna sig mer utsatt än den där hon iklädd strumpor och tröja ska kravla sig upp i den där stolen, med rumpan bar och få en lampa riktad mot det heligaste samt en vilt främmande människa som ska "studera" dig. Jag herre... som vanligt i dessa situationer så försöker jag liva upp stämningen.  Vilket innebär att jag börjar driva med mig själv och situationen. Fäller en del sarkastiska kommentarer, fast med glimten i ögat. Detta uppskattas oftast men inte alltid. Idag var ett sånt tillfälle. Damen tyckte inte jag var speciellt rolig när jag kommenterade hur ooootroligt smidig man är när man ska upp i stolen och när jag imiterade den vanliga frasen "och så hoppar du fram lite och ligger tungt ner på stjärten" till mig själv. Samt när hon drog fram "skohornet" (ni tjejer vet vad det är) och jag utbrister "och där kommer lilla skohornet också, det är inte klokt vad det här är trevligt"

Hon drog inte ens  på ena mungipan...

Utan sa bara till mig att slappna av och inte knipa sådant. Tacka tusan för att jag knep, jag var ju nervös...

nu är det iallafall över... och det kommer dröja mkt länge, om inget förutsatt händer vill säga, innan jag ska tillbaka till det där stället.

Phuuu... vilken pers..