Nervsammanbrott!
När jag började skirva var klockan 20.30.....
Idag kom han, som jag lever ihop med, på att han skulle jaga... det var något i stil med att det var bra att få in en fot. Inte mig emot tänkte jag, då jag tänkte spendera kvällen i stallet först och sen få bestämma precis vilket program jag ska se på tv... Eller nu ska jag väl inte ta i, eftersom min boxer vägrar att förstå att vi gjort allt i vår makt för att den ska fungera, vilket innebär köpt antenn som man har på taket. Inte ens då får jag ta del av ALLA mina kanaler som jag betalar 350 kr i månaden för. Och det i sin tur innebär att jag får nöja mig så gott med 1,2,4,6, och ibland några andra kanaler.. men det är bara ibland!
Nog talat om det, jag hade som sagt inget emot att han skulle vara borta ikväll om det inte vore för byrackan som just nu håller på att förstöra heeela min kväll, som han lämnade kvar här hemma!
För en tid sen tog Martin in Terriern Timon i vårt hem. Hans ursprungliga hem har varit i hundhuset. Men för att befästa ledarskap inför jaktinlärningen så fick alltså terroristen flytta in till oss i huset!
Jag har alltid haft svårt för terrier, jag tycker inte det är trevliga hundar. Mkt beror det nog på deras storlek och att dom ofta p.g.a den blir bortklemade av sina ägare som inte behandlar dom som hundar utan som små bebisar. Visserligen finns det dom som gör detta med större hundar också, men just med en liten hund blir nog det dåliga beteendet, som ofta blir en följd, mer "lätthanterligt" just för att det är en liten hund. Men dom kan vara ack så enerverande ändå.
Små hundar har dessutom av någon anledning en tro om att dom är större än vad dom är. Och därför är dom oftast helt jobbiga mot andra hundar. Jag drar inte alla över en och samma kamm, men dom jag har träffat är såna.
Självklart var Timon sån, tills Arrack (min gosegris) tillslut blev vansinng och satte honom på plats. Sen dess håller han sig på mattan vad det gäller andra hundar.
Som ni förstår så är det Martin som tar hela biten med Timon, jag tycker han mest är jobbig och skulle aldrig erkänna att jag emellanåt kan tycka att han är rätt söt och charmig.
Nej nej nej... har han tagit in terriern får han temja terriern. SJÄLV!
Vilket han lyckats alldeles utmärkt med. Timon är lydig nu. Han vet att han ska gå och lägga sig när vi går och lägger oss, dock har han inte redigt fattat att man sover fram till 07.00 MINST! Han kan gå lös på tomten utan att sticka, han kommer när man ropar och fattar vad stanna, nej och sitt betyder.
MEN då ska det tilläggas att han sköter sig såhär bra när Martin är med...ENDAST!
Vi (timon och jag) har våran första ensamma kväll idag utan husse. Timon har inlett operation hjärnblödning på matte, han formligen sitter och ylar vid dörren! Jag har försökt med allt! Vi har varit ute och gått, jag har kastat boll, gett han ben, krypit runt på alla fyra och försökt efterlikna en hundkompis, sagt till honom att vara tyst, övat ligg (då var han tyst i några min) men jag lyckas endast få hans uppmärksamhet i några få minuter. Sen återgår han till sin klagosång.
............................................................................................................................................................................................
Nu är klockan 22.22 vid halv tio gjorde jag ett snabbt stopp i skrivandet för att kvällsrasta Timon lös (som han alltid annars får gå). Det gick...mindre bra.
Han gick ett par varv på planen utanför stugan sen drog han som en avlöning, och kvar stod jag och ropade som en besatt. Han kom inte tillbaka.... Jag gick däremot efter åt det håll han stuckit och hittade honom vid hundgården, på andra sidan staketet stod Martins andra hanhund och jag tackar gud för att det var staket emellan kan jag säga. Den tidigare så lugna och lydiga terriern var som förbytt han sprang som en besatt längs med staketet... och hur ska jag uttrycka det? skrek...
Det spelde ingen roll hur mkt jag försökte ställa mig ivägen, skälla på han. Jag existerade inte. Detta resulterade i att mina svärföräldrar kom ut och i sin tur också föröskte få tag på den lilla zzzGGtHdmk!!! Tillslut lyckades svärfar locka in honom i boningshuset.
Så nu sitter jag här igen, Timon fick gå i koppel BAKOM mig ner till vår stuga, jag klappade om och var lite gullig mot honom när vi kom ner och gissa vem som nu ligger tyst vid mina fötter och sover 22.35 . Precis byrackan. Det tog bara en hel kväll för att få honom att förstå att jag är en utav flockledarna i den här familjen. Vilket gjort att jag har insett att jag är så illa tvungen att gilla den här jycken, en terrier! Om vi ska kunna vistas under samma tak. Detta är helt emot mina principer! Och jag kan ge mig fasen på att det var precis det här Martin hade räknat ut när han kom på den briljanta idén att lämna oss två ensamma ikväll.
När han märkte att jag efter två veckors tid inte tänkte befatta mig under några som helst omständigheter med Timon så såg han till att jag blev så illa tvungen att börja tycka om honom nu ikväll.
Hämnden är ljuv älskling!
Godnatt!
Idag kom han, som jag lever ihop med, på att han skulle jaga... det var något i stil med att det var bra att få in en fot. Inte mig emot tänkte jag, då jag tänkte spendera kvällen i stallet först och sen få bestämma precis vilket program jag ska se på tv... Eller nu ska jag väl inte ta i, eftersom min boxer vägrar att förstå att vi gjort allt i vår makt för att den ska fungera, vilket innebär köpt antenn som man har på taket. Inte ens då får jag ta del av ALLA mina kanaler som jag betalar 350 kr i månaden för. Och det i sin tur innebär att jag får nöja mig så gott med 1,2,4,6, och ibland några andra kanaler.. men det är bara ibland!
Nog talat om det, jag hade som sagt inget emot att han skulle vara borta ikväll om det inte vore för byrackan som just nu håller på att förstöra heeela min kväll, som han lämnade kvar här hemma!
För en tid sen tog Martin in Terriern Timon i vårt hem. Hans ursprungliga hem har varit i hundhuset. Men för att befästa ledarskap inför jaktinlärningen så fick alltså terroristen flytta in till oss i huset!
Jag har alltid haft svårt för terrier, jag tycker inte det är trevliga hundar. Mkt beror det nog på deras storlek och att dom ofta p.g.a den blir bortklemade av sina ägare som inte behandlar dom som hundar utan som små bebisar. Visserligen finns det dom som gör detta med större hundar också, men just med en liten hund blir nog det dåliga beteendet, som ofta blir en följd, mer "lätthanterligt" just för att det är en liten hund. Men dom kan vara ack så enerverande ändå.
Små hundar har dessutom av någon anledning en tro om att dom är större än vad dom är. Och därför är dom oftast helt jobbiga mot andra hundar. Jag drar inte alla över en och samma kamm, men dom jag har träffat är såna.
Självklart var Timon sån, tills Arrack (min gosegris) tillslut blev vansinng och satte honom på plats. Sen dess håller han sig på mattan vad det gäller andra hundar.
Som ni förstår så är det Martin som tar hela biten med Timon, jag tycker han mest är jobbig och skulle aldrig erkänna att jag emellanåt kan tycka att han är rätt söt och charmig.
Nej nej nej... har han tagit in terriern får han temja terriern. SJÄLV!
Vilket han lyckats alldeles utmärkt med. Timon är lydig nu. Han vet att han ska gå och lägga sig när vi går och lägger oss, dock har han inte redigt fattat att man sover fram till 07.00 MINST! Han kan gå lös på tomten utan att sticka, han kommer när man ropar och fattar vad stanna, nej och sitt betyder.
MEN då ska det tilläggas att han sköter sig såhär bra när Martin är med...ENDAST!
Vi (timon och jag) har våran första ensamma kväll idag utan husse. Timon har inlett operation hjärnblödning på matte, han formligen sitter och ylar vid dörren! Jag har försökt med allt! Vi har varit ute och gått, jag har kastat boll, gett han ben, krypit runt på alla fyra och försökt efterlikna en hundkompis, sagt till honom att vara tyst, övat ligg (då var han tyst i några min) men jag lyckas endast få hans uppmärksamhet i några få minuter. Sen återgår han till sin klagosång.
............................................................................................................................................................................................
Nu är klockan 22.22 vid halv tio gjorde jag ett snabbt stopp i skrivandet för att kvällsrasta Timon lös (som han alltid annars får gå). Det gick...mindre bra.
Han gick ett par varv på planen utanför stugan sen drog han som en avlöning, och kvar stod jag och ropade som en besatt. Han kom inte tillbaka.... Jag gick däremot efter åt det håll han stuckit och hittade honom vid hundgården, på andra sidan staketet stod Martins andra hanhund och jag tackar gud för att det var staket emellan kan jag säga. Den tidigare så lugna och lydiga terriern var som förbytt han sprang som en besatt längs med staketet... och hur ska jag uttrycka det? skrek...
Det spelde ingen roll hur mkt jag försökte ställa mig ivägen, skälla på han. Jag existerade inte. Detta resulterade i att mina svärföräldrar kom ut och i sin tur också föröskte få tag på den lilla zzzGGtHdmk!!! Tillslut lyckades svärfar locka in honom i boningshuset.
Så nu sitter jag här igen, Timon fick gå i koppel BAKOM mig ner till vår stuga, jag klappade om och var lite gullig mot honom när vi kom ner och gissa vem som nu ligger tyst vid mina fötter och sover 22.35 . Precis byrackan. Det tog bara en hel kväll för att få honom att förstå att jag är en utav flockledarna i den här familjen. Vilket gjort att jag har insett att jag är så illa tvungen att gilla den här jycken, en terrier! Om vi ska kunna vistas under samma tak. Detta är helt emot mina principer! Och jag kan ge mig fasen på att det var precis det här Martin hade räknat ut när han kom på den briljanta idén att lämna oss två ensamma ikväll.
När han märkte att jag efter två veckors tid inte tänkte befatta mig under några som helst omständigheter med Timon så såg han till att jag blev så illa tvungen att börja tycka om honom nu ikväll.
Hämnden är ljuv älskling!
Godnatt!
