andradelenurjankys

Det jag känner för nu är att få åka till stallet, ta Wella och sen jobba igenom henne så svetten flödar på mig. Så jag får ur mig all aggro. Hon var så himla fin igår! Galoppen är helt underbar och det går att korta henne hur mkt som helst, hon gör skitfina byten och då ska tilläggas att hon inte är i kondition än. Hon är så fin lilla skruttan, fick tag på kiropraktorn idag så om tre veckor ska hon gås igenom. Hoppas och håller alla tummar jag har att det är något enkelt och lättbearbetat i ryggen på henne. Blir inte klok på det där. Ena dagen verkar hon ha jätteont för att nästa inte ens reagera och gå jättefint i ridningen.

MÅSTE skaffa mig en filofax.. hade alltid en jag skrev i förr om åren så man skulle ha lite koll. Och jag känner verkligen att hjärnan inte är med mig längre. Om det beror på att jag börjar bli gammal eller om jag fortfarande har lite sviter från utbrändheten vet jag inte. Men det händer allt mer ofta att jag inte kommer ihåg saker, jag glömmer vad jag pratat med människor om i jobbet och även i privatlivet. Det är skrämmande för det får mig att känna att jag inte har kontroll. Vilket jag inte riktigt vågar erkänna för mig själv eller någon annan (gör det dock nu). Då jag är fast besluten att köra på som vanligt och komma tillbaka till det jag en gång var "innan allt". Kanske borde jag ta tag i detta nu innan det barkar iväg igen. Men vart vänder man sig? Det är sjukt men jag kommer inte redigt ihåg hur jag gick till väga sist, den tiden är som i en dimma.