Godmorgon BLÄ
För er som inte vill starta dagen eller överhuvudtaget få in någon sorts negativitet i ert sinne, sluta läs NU!
Det här inlägget kommer bestå av en massa negativ ordbajs, just för att jag är så less, omotiverad, tråkad jag allt negativt du kan tänka dig. Kan man bli gravideprimerad så ÄR jag det nu.
Klockan ca: 04.00 vaknade jag i vanlig ordning idag, sen dess har jag legat och malt en massa skit i min hjärna. Det hela började nog redan igår, kände mig off, trött liksom. Igår kväll skulle hela familjen Eilersen samlas för ännu mer firande av min far. Vi gick ut och åt... När man går ut och äter så vill man ha fina kläder på sig. Just nu spelar det ingen roll vad jag tar på mig för jag ser ut som "dunderklumpen" Jag är fet, svullen och stoooor! Vi åt på stadt igår, något som heter Black rock. Det innebär att man får in en 500 gradig sten framför dig med en köttbit på som du sen tillagar själv vid bordet. Till den har du diverse tillbehör, jättgott verkligen MEN efter att ha haft den stenen framför mig, bävat för att jag skulle bränna ihjäl mig och suttit i stekosångorna ett tag (varmt var det med) och käkat, så fick jag plötsligt en "fetkänsla" över mig. Jag kände mig som ett äkta svullo, ni vet en såndär man ser på tv från USA som vräker i sig alla form av fet mat. Ni vet när man får se närbilderna på deras munnar när dom proppar i sig feta dressingar och annat skit. Där satt jag och kände mig precis så, hur magen var stor som en ballong, ont i ryggen hade jag, klänningen stramade, tuttarna höll på och hoppa ur bhn, svettig och mätt. FY FAN säger jag bara!! Inte nog med det, när jag senare på kvällen besöker toaletten och tittar mig i spegeln samtidigt som strumpbyxorna ska korvas upp så upptäcker jag dom... eller jag tror det iallafall... på min magen tycks jag skymta början till två streck!!!!!! Just vid det tillfället skulle jag kunnat skjutit mig själv i huvudet. Trots peeling och frenetiskt smörjande så tror jag att dom kan vara här nu... bristningarna. Men jag är inte hundra säker, tänker att jag ska studera det närmare idag. Det kan ha varit streck efter att jag suttit ner och mina kläder bildat streckfåror på magen, HOPPAS! Väl hemma massrades magen in med 100 liter olja och sen slocknade jag i soffan. Kul liv!
Det hela som gör detta ännu jobbigare är att jag får så grymt dåligt samvete över att känna såhär, fy fan vad barnsligt larvig jag är, så ytlig! Här går jag och har lyckan av att vara gravid, jag väntar mitt första barn och borde ju vara världens lyckligaste, hoppa runt på rosa moln o.s.v. Inget annat ska ju spela någon roll, vad fan är bristningar egentligen?? De ska ju inte spela någon roll med tanke på vad man får för dom, ett litet barn! Huvudsaken är ju att h*n mår bra och är frisk och kry. Jag älskar ju det lilla knytet något fruktansvärt mkt redan nu och skulle bli helt förkrossad om något skulle gå fel. Så hur kan jag ens ha mage att sitta och klaga??!!!
Just nu tänker jag bara på att få komma igång och träna, och få ta kontrollen över min kropp igen. Jag menar hur normalt är det??? Vad är det för fel på mig? Finns det någon annan som känt såhär?
Ikväll är det party, man ska ha cocktailklänning på sig. Man ska vara snygg, det hör inte redigt till min vardag just nu. Men jag ska gå dit för jag vill träffa folk och umgås, skratta och ha kul! Jag ska försöka jobba bort neggokänslorna under dagen, hitta ett tält och ta på mig och bli "snygg"
//SVULLO!
Det här inlägget kommer bestå av en massa negativ ordbajs, just för att jag är så less, omotiverad, tråkad jag allt negativt du kan tänka dig. Kan man bli gravideprimerad så ÄR jag det nu.
Klockan ca: 04.00 vaknade jag i vanlig ordning idag, sen dess har jag legat och malt en massa skit i min hjärna. Det hela började nog redan igår, kände mig off, trött liksom. Igår kväll skulle hela familjen Eilersen samlas för ännu mer firande av min far. Vi gick ut och åt... När man går ut och äter så vill man ha fina kläder på sig. Just nu spelar det ingen roll vad jag tar på mig för jag ser ut som "dunderklumpen" Jag är fet, svullen och stoooor! Vi åt på stadt igår, något som heter Black rock. Det innebär att man får in en 500 gradig sten framför dig med en köttbit på som du sen tillagar själv vid bordet. Till den har du diverse tillbehör, jättgott verkligen MEN efter att ha haft den stenen framför mig, bävat för att jag skulle bränna ihjäl mig och suttit i stekosångorna ett tag (varmt var det med) och käkat, så fick jag plötsligt en "fetkänsla" över mig. Jag kände mig som ett äkta svullo, ni vet en såndär man ser på tv från USA som vräker i sig alla form av fet mat. Ni vet när man får se närbilderna på deras munnar när dom proppar i sig feta dressingar och annat skit. Där satt jag och kände mig precis så, hur magen var stor som en ballong, ont i ryggen hade jag, klänningen stramade, tuttarna höll på och hoppa ur bhn, svettig och mätt. FY FAN säger jag bara!! Inte nog med det, när jag senare på kvällen besöker toaletten och tittar mig i spegeln samtidigt som strumpbyxorna ska korvas upp så upptäcker jag dom... eller jag tror det iallafall... på min magen tycks jag skymta början till två streck!!!!!! Just vid det tillfället skulle jag kunnat skjutit mig själv i huvudet. Trots peeling och frenetiskt smörjande så tror jag att dom kan vara här nu... bristningarna. Men jag är inte hundra säker, tänker att jag ska studera det närmare idag. Det kan ha varit streck efter att jag suttit ner och mina kläder bildat streckfåror på magen, HOPPAS! Väl hemma massrades magen in med 100 liter olja och sen slocknade jag i soffan. Kul liv!
Det hela som gör detta ännu jobbigare är att jag får så grymt dåligt samvete över att känna såhär, fy fan vad barnsligt larvig jag är, så ytlig! Här går jag och har lyckan av att vara gravid, jag väntar mitt första barn och borde ju vara världens lyckligaste, hoppa runt på rosa moln o.s.v. Inget annat ska ju spela någon roll, vad fan är bristningar egentligen?? De ska ju inte spela någon roll med tanke på vad man får för dom, ett litet barn! Huvudsaken är ju att h*n mår bra och är frisk och kry. Jag älskar ju det lilla knytet något fruktansvärt mkt redan nu och skulle bli helt förkrossad om något skulle gå fel. Så hur kan jag ens ha mage att sitta och klaga??!!!
Just nu tänker jag bara på att få komma igång och träna, och få ta kontrollen över min kropp igen. Jag menar hur normalt är det??? Vad är det för fel på mig? Finns det någon annan som känt såhär?
Ikväll är det party, man ska ha cocktailklänning på sig. Man ska vara snygg, det hör inte redigt till min vardag just nu. Men jag ska gå dit för jag vill träffa folk och umgås, skratta och ha kul! Jag ska försöka jobba bort neggokänslorna under dagen, hitta ett tält och ta på mig och bli "snygg"
//SVULLO!
