andradelenurjankys

... Det är precis vad jag har startat dagen med att vara idag. Gud vad jag tjuter alltså, hela tiden, för allt! Igår hade jag och min älskade sambo ett långt samtal om framtiden, förväntningarna, känslorna, det praktiska o.s.v som det faktiskt innebär att bilda en familj. Jag vill att båda ska vara lika delaktiga, det vill Martin med. Men det är rent omöjligt att han ska förstå det som händer med mig och min kropp just nu. Att han ska känna som jag. Jag har alltid haft lång stubin (på gott och ont) jag sväljer ganska mkt, för att tillslut formligen explodera. Det brukar för det mest inte sluta så bra, för när jag väl gör det kan det som utlöst det hela, fått bägaren att rinna över, vara lite av en bagatell. Fast det oftast ligger så mkt mer i bakgrunden och maler som tillslut bara formligen sprutar ur mig.  Då blir det fel, för oftast så förstår inte personen ifråga, som det gäller, vad det är som jag egentligen blir precis skogstokig över. För allt kommer på en och samma gång, gammalt som nytt liksom. Det är lite av min svaghet känner jag och själv blir jag ganska förvirrad av det också.

Martin och jag har alltid sagt att vi ska kommunicera med varandra, att det ska vara lite som ett mantra i vårt förhållande. Och jag håller stenhårt fast vid det! Det är fasen det viktigaste. Men just nu när jag befinner mig i det "tillståndet" jag är i så blir allt så mkt större och viktigare på något sätt. Martin tar mer saker med ro, så som killar i allmänhet gör tror jag. Han är praktiskt lagd, vilket är super! Stöter han på ett problem löser han det oftast direkt och sen släpper det. Stöter jag på ett problem, biter jag ihop, tänker på hur jag ska lösa det, stressar upp mig, börjar tjuta och rer runt i det. Sen löser jag det... igår var en typisk sån dag. Och givetvis så tyckte jag att Martin skulle förstå mig även om jag inte hade sagt något... hoho kommunikationen Janni??!!! Kan inte bli annat än frontalkrock eller?
Detta resulterade i tjutBERIT! Idag har jag också tjutit, det började när jag vaknade och inte kunde somna om och insåg vilken helt underbar kille jag har egentligen. Då blev jag sentemental och klamrade fast mig som en apunge och snorade lite på han. Sen gjorde vi upp hur vi ska lösa det jag var bekymrad över, och då började jag ju tjuta över det för att jag blev lättad. Sen skulle vi säga hejdå, då började tjuta med... fråga mig inte varför?  Sen skrev jag ett sms och började tjuta för att jag tyckte själv att det var så vackert skrivet... haha

Så var kommer det kreativa in här på morgonkvisten då? JO, jag har nu planerat och strukturerat upp vad som ska göras innan bebis anländer, alltså vad jag ska sysselsätta mig med. Mkt handlar om homstyling, och jag ska göra allt själv. D.v.s måla om möbler, göra nya fina tavlor, klä om möbler, tillverka en boj, sälja av en massa grejer på tradera, rensa upp garderoben EN GÅNG FÖR ALLA! Detta ska jag sysselsätta mig med för att få tiden att gå. Alltså upp senast 08.00 på morgonen, varje morgon! Träna, och sen börja styra med allt. Målet är att allt ska vara klart tills i maj.  

Dags att sätta fart! Tjing!