9 dagar...
Förlåt mina vänner, men det finns anledningar till att jag inte kunnat delge er om min otroligt intressanta vardag -not! Vi har inget internet än och just nu är min vardag så totalt oglamorös som den bara kan bli. Dagarna går till att städa, tvätta kolla på tv, promenara och vara i stallet. Jag har skittråkigt är på dåligt humör och tjuter för minsta lilla... Nej, jag jobbar alltså inte.
Fredagen den 13:de fick jag beskedet av min chef att jag skulle börja på ett nytt projekt, och att vi veckan därpå skulle åka på möten mm. MEN allt har blivit förhalat, och det slingerislokar mest med allt just nu. Jag får inga klara besked och tiden går... Så trött på att inte veta. Idag fick jag dock ett glädjande besked, av ett ev. nytt jobb. Tacka vet jag kontakter, för arbetsförmedlingen känns mest som ett nödvändigt ont.
Vet i tusan om jag är så intresserad av mitt gamla jobb just nu, besviken är bara förnamnet. Så jag anser mig nog just nu som arbetslös... Helt arbetslös! har aldrig varit det i hela mitt liv. Sjukt på ett sätt men det kommer ordna sig, det gör det alltid.
Vad beträffar tiden som gått så har det väl som sagt mest gått till att sköta hushållet, pula med trädgården, i fredags var även Erika här och vi drack vin. Tror fasen vi är bäst på det, dricka vin, tjattra, bli sentementala, sjunga HÖGT till spotify mm.
Påvägen ner till stan hände något kusligt. Vi gick och tjoade och tjimmade och för er som är västerviksbor så var vi precis vid Corner (hamburgehak) när vi hörde ett illvrål från ett litet barn. Det var inget vanligt skrik utan verkligen ett dödskrik, någon ropade på hjälp och det kom från hyreshusen som ligger precis vid stadsparken. Vi sprang dit men då blev det tyst, sen hörde vi ur ett källarutrymme hur barnet skrek men när vi bankade på dörren så blev det tyst. Poängtera att detta var mitt i natten ca 00.30. Gissa om vi var skärrade.
Väl nere på stan mötte vi upp Martin med kompani, men vistelsen varade bara i ca en timma -såååå tråkigt! Ser inte tjusningen med att vara ute på stan längre, tycker det är mkt trevligare på förfesterna. Alltid samma människor och samma visa. tråk tråk tråk...
I skrivande stund sitter Martin och planerar in kommande jakter, "hej jaktänka" blir det för mig denna höst och vinter. Tur att jag har stallet... men vad ska jag slå ihjäl tiden på mer?? Tänk om jag är arbetslös då med? Träningen finns ju alltid.. men mer? Hua hemska tanke. Någon som har någon bra hobby som ni kan presenter för mig? Eller ännu bättre, JOBB!
Torsdag idag, eller onsdag... ?? Ja, ni ser dagarna går ihop, snart ligger jag här i fosterställning och dör av strisstess.
tror på allvar jag börjar bli deprimerad...
Nej fy vilket trist inlägg, men nu vet ni att jag lever.
Jag återkommer med mer info när läget faller på. Och när internetet är installerat, nu vet ni att jag lever.
Väl mött.
Fredagen den 13:de fick jag beskedet av min chef att jag skulle börja på ett nytt projekt, och att vi veckan därpå skulle åka på möten mm. MEN allt har blivit förhalat, och det slingerislokar mest med allt just nu. Jag får inga klara besked och tiden går... Så trött på att inte veta. Idag fick jag dock ett glädjande besked, av ett ev. nytt jobb. Tacka vet jag kontakter, för arbetsförmedlingen känns mest som ett nödvändigt ont.
Vet i tusan om jag är så intresserad av mitt gamla jobb just nu, besviken är bara förnamnet. Så jag anser mig nog just nu som arbetslös... Helt arbetslös! har aldrig varit det i hela mitt liv. Sjukt på ett sätt men det kommer ordna sig, det gör det alltid.
Vad beträffar tiden som gått så har det väl som sagt mest gått till att sköta hushållet, pula med trädgården, i fredags var även Erika här och vi drack vin. Tror fasen vi är bäst på det, dricka vin, tjattra, bli sentementala, sjunga HÖGT till spotify mm.
Påvägen ner till stan hände något kusligt. Vi gick och tjoade och tjimmade och för er som är västerviksbor så var vi precis vid Corner (hamburgehak) när vi hörde ett illvrål från ett litet barn. Det var inget vanligt skrik utan verkligen ett dödskrik, någon ropade på hjälp och det kom från hyreshusen som ligger precis vid stadsparken. Vi sprang dit men då blev det tyst, sen hörde vi ur ett källarutrymme hur barnet skrek men när vi bankade på dörren så blev det tyst. Poängtera att detta var mitt i natten ca 00.30. Gissa om vi var skärrade.
Väl nere på stan mötte vi upp Martin med kompani, men vistelsen varade bara i ca en timma -såååå tråkigt! Ser inte tjusningen med att vara ute på stan längre, tycker det är mkt trevligare på förfesterna. Alltid samma människor och samma visa. tråk tråk tråk...
I skrivande stund sitter Martin och planerar in kommande jakter, "hej jaktänka" blir det för mig denna höst och vinter. Tur att jag har stallet... men vad ska jag slå ihjäl tiden på mer?? Tänk om jag är arbetslös då med? Träningen finns ju alltid.. men mer? Hua hemska tanke. Någon som har någon bra hobby som ni kan presenter för mig? Eller ännu bättre, JOBB!
Torsdag idag, eller onsdag... ?? Ja, ni ser dagarna går ihop, snart ligger jag här i fosterställning och dör av strisstess.
tror på allvar jag börjar bli deprimerad...
Nej fy vilket trist inlägg, men nu vet ni att jag lever.
Jag återkommer med mer info när läget faller på. Och när internetet är installerat, nu vet ni att jag lever.
Väl mött.
