andradelenurjankys

Varje dag vaknar jag med ett leende på läpparna, utvilad. På med joggingskorna ut på powerwalk med barnvagnen, jag är hurtig och redigt fresch, alla graviditetskilon bara rasar av mig. Väl hemma står frukosten på bordet, gjord av min hushållerska. Givetvis Gi vad annars?! Efter det tar jag en lång skön dusch tar på mig mina nystrykna rena kläder. Vidare går jag på öppna förskolan med min underbara son, det är bra för stimulansen... har jag hört. Efter det möter jag upp mina glamourmorskompisar för en latte och lite shopping, efter det åker jag hem till mitt välstädade hem och där står maten på bordet... GI givetvis! Lillen görs iordning för kvällen och somnar sött i sin vagga och sover tills gryningen. Rutiner är vi bäst på! Nu återstår bara jag och min älskade, tiden för varandra. Vi sitter omslingrade i soffan, tända ljus på bordet kanske ett gals vin om det är fredag... och bara är. Om jag inte åker och tränar med min PT vill säga.
Detta är glamour... enligt mig. Men fasen inte verkligheten.

Hej!
Här är jag, "morsan från sunken" Just så känner jag mig idag, iklädd myskläder, fettigt hår i en tofs på huvudet, sunk sunk sunk. Självklart eftersträvar jag att vara glamourmorsan men har sakta men säkert börjat att inse att det är en fantasi, iallafall för mig. Innan jag fick barn hade jag helt och hållet klart för mig hur saker och ting skulle vara, hur jag skulle vara. Till en början gick det hyfsat. Men ju längre tiden gått med störd nattsömn, spyor på axeln mm så har liksom glamouren blivit ett minne blott. Nu är det verkligen inte så att jag har vakenätter i den bemärkelsen utan det är mer att Elliot vaknar äter och somnar om, alltså inget skrik. Men nattsömnen blir ändå störd och har varit i över ett halvår nu. För sov sista tiden av graviditeten gjorde man ju inte direkt heller. På dagarna tvättas och städas det... fattar inte hur mkt tvätt det kan bli alltså. Och hur skitigt det kan bli???
Sista veckorna har vi varit på babymassage och öppna förskolan, det är jättetrevligt faktiskt. Och man känner att man gör något bra som mamma för sitt barn liksom. 
 Men just nu, i detta nu, idag är jag så trött och omotiverad till typ allt, jag har visserligen mens (kan vara det) jag känner mig eländig som mamma, har liksom inget tålamod. Skulle kunna ge vad som helst för att få sova en HEEEEL natt, bara en natt.  Känns som det enda jag är, är att vara mamma och städerska. Mina samtalsämnen består av barn, bebis, spyor.. typ. Vart tog Janni, Janky, Jankan vägen liksom? Jo hon sitter här i soffan, fet, i myskläder och med tofs på huvudet.... fasen nu blir jag fan förbannad på mig själv! Jäkla snuskhummer!

Något som är ett måste nu är att ta tag i flebbokroppen som jag lever i. Det har gått alldeles för lång tid, och jag har varit alldeles för lat. Men nu förstår ni har jag ett mål, tror det är viktigt. Iallafall för mig, att ha något att sträva efter. Till januarimånad ska jag vara så pass fit att jag kan dra på mig en bikini för då ska jag spendera en heeeel lång underbar månad på kanarieöarna. Med min son och hans far. Men Martin drar hem igen efter två veckor. Men redan till november så ska jag kunna dra på mig partystassen, dansa utan att se ut som ett vaggande.. ja, jag vet inte vad. För då ska jag och Elli göra "första-utekvällen-med-tjejerna" Vi ska ha klänning, klackskor, dricka champagne och känna på dansmovesen.... och givetvis vara två heta glamourmorsor 

Såå nu har jag spytt lite galla för idag... Det är inte så farligt som det låter.. egentligen. Men just idag är det såhär.. Det är väl så det är att vara mamma antar jag. Ibland står det en upp i halsen, för att sen vara det mest underbara som finns. För det är det ju.. egentligen. Min älskade älskade son är det absolut bästa som hänt mig, och så är det! men ibland som sagt....ja då är det vara tufft att försöka vara en glamourmorsa. ;)