Saknad.
"Man sakner inte kon förns ho är ur båset"
Tänk vad härligt det är med vänskap som bara är....När det inte spelar någon roll hur längesen det var man hördes. Utan att man har samma känsla i kroppen sen sist liksom.
Jag minns för ett par år sen, jag var helt nerkraschad i en kille (tror närmare bestämt det var Martin) Dock ville han inte ha mig då :( (Den jäääveln..haha)
Hursomhelst så bestämdes det över internet (säkert efterfesten.se) Att jag och en fin brutta skulle ta en promenad och snacka lite om livet. Jag minns det som det var igår. Kände inte tjejen speciellt väl men tyckte hon verkade trevlig och därav vår promenad.
Vi gick ut till lögabergen, det var vår. Vi satte oss där och diskuterade allt mellan himmel och jord. Vet inte hur många timmar vi satt där ute men vet att det hann och bli mörkt innan vi slutligen begav oss in till stan igen.
Jag minns att vi diskuterad hur sommaren skulle bli, vilken kille som skulle bli sommarflörten, kommande fester, vis... osv osv. Vad vi inte visste då där för 3 år sen, var att vi två skulle komma att spendera sommaren 07 ihop, bli riktigt nära vänner. Och avsluta det hela med att åka till Agia Napa ihop på sensommaren.
Karin lämnade mig när hösten nalkades, hon skulle vidga sin vyer i Varberg. Jag hoppades att hon skulle komma på bättre tankar och komma hem igen... men ett år blev två och slutligen TRE! Nu sitter hon i Göteborg, har pluggat klart, fått toppbetyg, skaffat sambo, villa och BARN!
Vi hördes lite sporadiskt under den här perioden, för att komma till att tillochmed rann ut i sanden.
Tills för en tid sen.... Och det jag bävade för mest blev sannerligen bevisat. Jag "sakner kon"
Kontakten hålls numera via telefon och det bästa av allt är att vi har lika mkt att prata om nu som för tre år sen.
Bästa Kakan, jag har saknat dig!
Tänk vad härligt det är med vänskap som bara är....När det inte spelar någon roll hur längesen det var man hördes. Utan att man har samma känsla i kroppen sen sist liksom.
Jag minns för ett par år sen, jag var helt nerkraschad i en kille (tror närmare bestämt det var Martin) Dock ville han inte ha mig då :( (Den jäääveln..haha)
Hursomhelst så bestämdes det över internet (säkert efterfesten.se) Att jag och en fin brutta skulle ta en promenad och snacka lite om livet. Jag minns det som det var igår. Kände inte tjejen speciellt väl men tyckte hon verkade trevlig och därav vår promenad.
Vi gick ut till lögabergen, det var vår. Vi satte oss där och diskuterade allt mellan himmel och jord. Vet inte hur många timmar vi satt där ute men vet att det hann och bli mörkt innan vi slutligen begav oss in till stan igen.
Jag minns att vi diskuterad hur sommaren skulle bli, vilken kille som skulle bli sommarflörten, kommande fester, vis... osv osv. Vad vi inte visste då där för 3 år sen, var att vi två skulle komma att spendera sommaren 07 ihop, bli riktigt nära vänner. Och avsluta det hela med att åka till Agia Napa ihop på sensommaren.
Karin lämnade mig när hösten nalkades, hon skulle vidga sin vyer i Varberg. Jag hoppades att hon skulle komma på bättre tankar och komma hem igen... men ett år blev två och slutligen TRE! Nu sitter hon i Göteborg, har pluggat klart, fått toppbetyg, skaffat sambo, villa och BARN!
Vi hördes lite sporadiskt under den här perioden, för att komma till att tillochmed rann ut i sanden.
Tills för en tid sen.... Och det jag bävade för mest blev sannerligen bevisat. Jag "sakner kon"
Kontakten hålls numera via telefon och det bästa av allt är att vi har lika mkt att prata om nu som för tre år sen.
Bästa Kakan, jag har saknat dig!
