Gravidberättelse. Gravtest postitivt
Jahopp då kom vi till första delan av mina tankar och reflektioner av att vara gravid. Det är stort, och jag ska försöka beskriva den känslan ur alla aspekter. Vilket innebär att det kommer handla om ALLT och inte bara det fina. Oftast, eller jag upplever det så. Så får man bara höra hur mysigt och härligt det är. Jag kan säga att jag med handen på hjärtat många gånger under den här resans gång undrat vad jag har gett mig in på. För det är först nu jag har börjat kunna njuta och se det fina.
Söndagen den 12 September gjordes ett graviditetstest hemma på Fredriksdalsgatan.
Jag hade gått över mensen med 1 ½ vecka. Och visst hade jag ont i brösten som alltid innan mens men den här gången var det en mer intensiv smärta. Martin sa från början att han visste att jag var gravid, han sa att han kände det. Och jag kan också berätta om den kvällen "den blev till" Samma natt vaknade jag av att någon eller något sa "Nu är du gravid" Vet att det låter helt sjukt och ni väljer givetvis om ni vill tro på det.
Hur som helst, vi hade som sagt anat att det var så. Men man ville ju veta mer bestämt. Så efter att ha sprungit ut och in på toaletten en hel helg, så kunde jag inte hålla mig längre.
Jag for iväg till Apoteket på eftermiddagen, när jag kom tillbaka var Martin ute och grejade i trädgården.
Han tittade upp på mig och sa" Du kan ju säga till när det är klart, så kommer jag in" Han var nervös. :)
Väl inne på toan lästes bruksanvisningarna igenom, det kissades på stickan som sen skulle läggas på plant underlag i 5 min. Det gick säkert 10 min. Jag vågade inte titta på den!
Tillslut tog jag mod till mig, jag stod i dörröppningen in till toaletten, nästan på tå för att kunna se testet som jag lagt på hyllan i badrummet. Och visst var det två streck! Jag kunde se det från 1 ½ meters håll. TVÅ STRECK!! Jag var gravid...
Det gick en il genom hela kroppen. Inget lyckorus utan en il. Herregud jag var gravid... Vad skulle jag göra nu? Jag kommer ihåg att jag stod länge inne på toaletten och stirrade på testet, läste bruksanvisningen om och om igen. Känslorna blandades av lycka och panik. Jag skrattde samtidigt som jag grät.
Och så kom jag på Martin, den stackarn var ju ute i trädgården och travade...
Jag slängde mig ut genom dörren men fick se att han stod och pratade med grannen. Säkert i EN KVART!!! gjorde han det.
När han väl kom in, mötte jag honom i hallen.
"Hur gick det?" frågade han.
Jag tittade på honom och kom ihåg att jag skrattade.
"Testet och bruksanvisningen ligger i köket" sa jag.
Han tog upp testet och tittade på det.
"Falskt alarm alltså, eller?" sa han.
"MEN ditt pucko läs bruksanvisningen!!!!"
"JAHA... OJ......!!! Vi ska ju ha barn" utbrast han.
Martin trodde att det skulle vara en annan färg och kryss om man var gravid. På detta test var det 2 streck om man var gravid och ett om man inte var det.
Han blev jättelycklig direkt. Medans jag fick panik och började gråta.
"Är vi säkra på det här då??" Snyftade jag.
"Ja vi har ju sagt att vi ska ha barn ju"
Såhär i efterhand fattar jag inte varför jag fick den reaktionen. Trodde jag var så redo man kunde bli, även om jag inte trodde att det skulle gå så snabbt från det att jag tagit ut p-staven innan sommaren. Man kan alltså säga att vår bebis är halvplanerad. Vi hade bestämt att vi skulle ha barn, men att det skulle kanske dröja innan jag blev gravid eftersom jag hade haft p-stav. Det tog tre månader! :)
Söndagen den 12 September gjordes ett graviditetstest hemma på Fredriksdalsgatan.
Jag hade gått över mensen med 1 ½ vecka. Och visst hade jag ont i brösten som alltid innan mens men den här gången var det en mer intensiv smärta. Martin sa från början att han visste att jag var gravid, han sa att han kände det. Och jag kan också berätta om den kvällen "den blev till" Samma natt vaknade jag av att någon eller något sa "Nu är du gravid" Vet att det låter helt sjukt och ni väljer givetvis om ni vill tro på det.
Hur som helst, vi hade som sagt anat att det var så. Men man ville ju veta mer bestämt. Så efter att ha sprungit ut och in på toaletten en hel helg, så kunde jag inte hålla mig längre.
Jag for iväg till Apoteket på eftermiddagen, när jag kom tillbaka var Martin ute och grejade i trädgården.
Han tittade upp på mig och sa" Du kan ju säga till när det är klart, så kommer jag in" Han var nervös. :)
Väl inne på toan lästes bruksanvisningarna igenom, det kissades på stickan som sen skulle läggas på plant underlag i 5 min. Det gick säkert 10 min. Jag vågade inte titta på den!
Tillslut tog jag mod till mig, jag stod i dörröppningen in till toaletten, nästan på tå för att kunna se testet som jag lagt på hyllan i badrummet. Och visst var det två streck! Jag kunde se det från 1 ½ meters håll. TVÅ STRECK!! Jag var gravid...
Det gick en il genom hela kroppen. Inget lyckorus utan en il. Herregud jag var gravid... Vad skulle jag göra nu? Jag kommer ihåg att jag stod länge inne på toaletten och stirrade på testet, läste bruksanvisningen om och om igen. Känslorna blandades av lycka och panik. Jag skrattde samtidigt som jag grät.
Och så kom jag på Martin, den stackarn var ju ute i trädgården och travade...
Jag slängde mig ut genom dörren men fick se att han stod och pratade med grannen. Säkert i EN KVART!!! gjorde han det.
När han väl kom in, mötte jag honom i hallen.
"Hur gick det?" frågade han.
Jag tittade på honom och kom ihåg att jag skrattade.
"Testet och bruksanvisningen ligger i köket" sa jag.
Han tog upp testet och tittade på det.
"Falskt alarm alltså, eller?" sa han.
"MEN ditt pucko läs bruksanvisningen!!!!"
"JAHA... OJ......!!! Vi ska ju ha barn" utbrast han.
Martin trodde att det skulle vara en annan färg och kryss om man var gravid. På detta test var det 2 streck om man var gravid och ett om man inte var det.
Han blev jättelycklig direkt. Medans jag fick panik och började gråta.
"Är vi säkra på det här då??" Snyftade jag.
"Ja vi har ju sagt att vi ska ha barn ju"
Såhär i efterhand fattar jag inte varför jag fick den reaktionen. Trodde jag var så redo man kunde bli, även om jag inte trodde att det skulle gå så snabbt från det att jag tagit ut p-staven innan sommaren. Man kan alltså säga att vår bebis är halvplanerad. Vi hade bestämt att vi skulle ha barn, men att det skulle kanske dröja innan jag blev gravid eftersom jag hade haft p-stav. Det tog tre månader! :)
