var är min tid?
Förstår inte vart tiden tar vägen?
Idag bar det först ut till stallet och Wellan, sen vidare ut till hummel, Vimmerby och Alv. Direkt därifrån åkte mamma och jag till Västervik igen för att tända ljus på graven. Så vackert det var! Hela kyrkogården skimmrade i hundratals ljus överallt för alla själar som ligger där.
Sen bar det av hemmåt, vi åt och sen slockande jag i soffan... brukar bli så när det är fartfyllda dagar numera, blir precis färdig.
Vaknade för en stund sen. Och ilskande till rejält när något kom ifatt mig som hände tidigare idag. Som tur är så finns det vänner som kan prata mig till sans igen och ta ner mig på banan.
Ni förstår mina känslor eller överhuvudtaget när man är gravid så tror jag att det man känner just för stunden blir hundra gånger värre p.g.a. alla hormoner. Iallafall är det så för mig. Blir jag arg blir jag vansinnig, blir jag ledsen blir det som om hela världen går under.. MEN sen kan det gå någon timme och man kan bli som vanligt igen. sikkt det där ;)
Jag har några såna, såhär i efterhand, ganska roliga incidenter som jag tänkte berätta. Stackars Martin har att göra ska ni veta. Mitt lilla hjärta. Saknar honom något fruktansvärt nu ikväll, skulle behöva en stor famn att krypa upp i. Får nöja mig med hårbollen som för övrigt har skött sig exemplariskt idag :)
Dags att gå till sängs nu, och imorgon gott folk lovar jag verkligen att hålla det jag lovat att jag skulle gjort idag. :)
Natti!
Idag bar det först ut till stallet och Wellan, sen vidare ut till hummel, Vimmerby och Alv. Direkt därifrån åkte mamma och jag till Västervik igen för att tända ljus på graven. Så vackert det var! Hela kyrkogården skimmrade i hundratals ljus överallt för alla själar som ligger där.
Sen bar det av hemmåt, vi åt och sen slockande jag i soffan... brukar bli så när det är fartfyllda dagar numera, blir precis färdig.
Vaknade för en stund sen. Och ilskande till rejält när något kom ifatt mig som hände tidigare idag. Som tur är så finns det vänner som kan prata mig till sans igen och ta ner mig på banan.
Ni förstår mina känslor eller överhuvudtaget när man är gravid så tror jag att det man känner just för stunden blir hundra gånger värre p.g.a. alla hormoner. Iallafall är det så för mig. Blir jag arg blir jag vansinnig, blir jag ledsen blir det som om hela världen går under.. MEN sen kan det gå någon timme och man kan bli som vanligt igen. sikkt det där ;)
Jag har några såna, såhär i efterhand, ganska roliga incidenter som jag tänkte berätta. Stackars Martin har att göra ska ni veta. Mitt lilla hjärta. Saknar honom något fruktansvärt nu ikväll, skulle behöva en stor famn att krypa upp i. Får nöja mig med hårbollen som för övrigt har skött sig exemplariskt idag :)
Dags att gå till sängs nu, och imorgon gott folk lovar jag verkligen att hålla det jag lovat att jag skulle gjort idag. :)
Natti!
