andradelenurjankys

Borta är det verkligen jättebra men hemma är det fasen bäst. Har precis landat hemma på fredriksdalsgatan, mitt kära kära hem. Dags för update... eller vad säger ni? ;) 
Se det från den ljusa sidan, nu har jag hur mkt som helst att uppdatera er om eftersom inläggen lyst lite med sin frånvaro sista veckorna. Okej, ska nog inte överdriva... men lite har nog hänt i mitt fantastiska liv som jag kan dela med mig av ;)

Förra helgen hade vi babyshower för fina Elli, mys mys med paket, smörgåstårta och cupcakes. Tanken var att hon skulle bli hemlurad till Angie, men eftersom orken tryter rätt rejält när man är gravid så blev det hela lite svårare i slutändan. Det slutade med att vi hamnade hos Elli istället :) Tyvärr fick varken jag eller snälla Ison njuta över hennes reaktioner när alla stormade stället, då jag (som vanligt) lyckats med det obegripliga... man kan nästa säga att jag såg döden i vitögat (vet att det låter dramatiskt, men det är för att höja spänningen lite ;)

Sista tiden har som sagt spenderats mkt ute på landet, så även förra söndagen. Detta resulterade i en stunds bilfärd för min del eftersom jag var tvungen att ta mig in till stan för babyshowern. E22 är en utav färdvägarna. Väl inne i stan, kom jag körandes i en rondell. Och helt plötsligt så smäller det till under bilen, som också börjar luta väldigt mkt åt vänster. Punktering tänker jag..... men inser ganska snabbt att något värre hänt då ljudet av metall som skrapas mot asfalten uppkommer och det formligen skriker om hela bilen. Sen tar det stopp... jag kan varken backa eller köra  framåt. Uppskärrad över situationen hoppar jag ur bilen och ser hur ena bakdäcket skjutits in under bilen??!! länkaxeln som håller upp ena bakhjulsanordningen har gått av!!!!!!     
Gravid kvinna i nöd!!!
Som tur var kom Ia upp till undsättning och tillsammans slog vi våra ljusa ihop och fick tag på en bärgningsbil. PINSAMT att stå där uppe, mitt i rondellen bara. (vad är det med mig och rondeller förövrigt??? Anledningen till att jag köpte denna bil (i vredesutbrott) var ju för att den andra stannade i fredagsrusningstrafiken i... just det kvantumrondellen för ett tag sen)
Mitt i detta kaos, började det sakta gå upp för mig att det här kunde ha slutat redigt illa. Vilken jävla tur jag hade haft! För tänk om detta hade hänt ute på E22 i 110. Bye bye Janky och bebis! (Det var nära att tjutberit kom fram, av den tanken må ni tro)
Efter mkt om och men kom tillslut bärgningsbilen, och fraktade ner min bil till verkstaden. Den ska nu repareras och SÄLJAS! Jag vägrar åka i den, är helt övertygad om att det vilar en förbanelse över den eller ännu värre att någon saboterat den för att ha ihjäl mig. Hur ofta händer det att en järngrej går av liksom??!!

KOM OCH KÖÖÖÖP!




BEBISEN
Förra måndagen var det dags för ännu ett ultraljud, varför undar ni säkert. Jo det är ju det där med min mage. Den är rätt stor, eller mitt magmått är stort. För jämför man mig med andra högravida så är inte min mage större än någon annans men enligt mätningen så är jag 39 cm, en kvinna som ska föda vilken dag som helst ligger vanligen på 40 cm enligt tabellen för hur det ska vara. Och jag ska inte föda än förhoppningsvis. Hursomhelst så gjorde man nu ännu ett ultraljud för att säkerhetsställa att bebisen mår bra och att fostervattnet fortfrande är normalt. Vilket det var, Bebis var ingen monsterbebis utan följde sin kurva precis normalt och vägde nu 2700g. Fostervattnet var normalt och alla värden var ok. Alltså är det formodligen min livmoder som spökar igen, och spelar oss ett spratt. Dock tycker jag att magen sjunkit senaste dagarna, vi får väl se på onsdag då det är dags för nästa besök.

Svullo! 


 Måste erkänna att det inte är det lättaset att stå modell samtidigt som man själv ska ta korten, därav fladderhanden.  ;) 

Föräldragruppen har startat nu med... intressant ur många aspekter *ASG*  
Martin är mer uppskärrad över förlossningen än jag... faktiskt, tro det eller ej. Jag känner mig mentalt förberedd nu, visst hade jag gärna fått min checklista över hur allt skulle gå till. Men det går ju tyvärr inte.. Martin däremot, han är rädd för att känna sig otillräcklig. Han säger att han inte kommer kunna påverka min smärta ett dugg och det skrämmer honom tror jag. Männen ska ju skydda sina kvinnor från allt ont liksom och detta kommer han inte rå på. Dock blev han nog lugnare i torsdags, då vi var på smärtlindringspresentation på förlossningen. Vi fick träffa en super barnmorska, som gick igenom olika smärtlindringar osv. Jag har valt lustgas och ryggmärgsbedövning. Är även öppen för förslag vad det gäller att bada, sitta på boll osv. Barnmorskan berättade också att även om dom inte är i förlossningsrummet så har dom full kontroll på än inne på "deras rum" Mina maskiner som kopplas på mig och bebisen går nämligen att läsa av inne hos dom. Vilket gör att även om dom inte är i rummet så är vi fullt övervakade. Känns skönt att veta, inte minst för Martin. Barnmorskan övertygade också Martin om att dom kommer finnas till hands för honom med ;) Så man kan säga att vi gick därifrån med läget så mkt under kontroll att vi är redo att möta vårat barn. (Vadå kontrollfreak) :) Det bästa mötet hittills med andra ord. 
Det är så nära nu! Och det går inte en dag utan att man undrar vad det är för liten människa som bor där inne, längtar något kolosalt till jag får träffa henne/honom. Jag ska liksom bli mamma, Martin pappa, föräldrar till ett litet barn!! Hur sjukt är inte det??!! Våra liv kommer förändras för alltid... en familj liksom. Så stort och konstigt att grebba ju. 
Har varit helt säker på att det är en lite gosse som bott i min mage tills för några veckor sen, nu har tankarna börjat snöa in på en liten flicka. Vet inte hur många "är det en pojke eller flicka -test" jag gjort. Så himla spännande ju!
I fredags var mamma och jag och gjorde stan, givetvis med shopping och fika som resultat. Min mor är ju som sagt helt övertygad om att det är en liten tjej som ska titta ut. Vilket resulterade i en jättesöt klänning från kappahl samt två par skor, overall, tröja och byxor och mössor. Man blir ju helt sjuk av alla fina och söta bebiskläder. Just nu ligger det en hel hög på sängen som ska gås igenom, tvättas och slutligen packas ner i väskan till BB, dock kan jag ju inte komma överens med mig själv om vad som ska med. Måste också sålla lite bland traderaköpen och lägga ut dom på nytt, jag har för mkt! *SKRÄLL*
Det kanske ska få bli dagens projekt, rensa bland bebiskläderna. Har sen i tisdags inte jobbat, detta välkomnades med jordens influensa, snor, halsont, huvud och öronvärk. Tror kroppen slappnade av och då kom allt. Jag har ju bara kört på sista tiden på jobbet och inte känt efter så mkt som jag kanske borde och nu kom allt på en och samma gång istället. Detta har gjort att jag mestadels bara sovit sista veckan och inte orkat så mkt mer. Helgen har också varit lugn med undantag för lite middagsbjudning i lördags. 

Och nu sitter jag här, redo för ny vecka. Hyfsat frisk och väntar på att få föda barn ;) Minsta lilla värk... tror man ju är en start på att förlossningen. Har en del sammandragningar men annars är det rätt lugnt. Planerna för veckan; Hemflytt, börja boa iordning allt som har med bebis ankomst att göra. Sälja grejer på tradera. Och bara chilla. :) 

  
Fina Ia fyller år idag med, STORT GRATTIS PÄRLAN!
 
(Bilderna är från våran 25-årsfest med 80´tals tema, fy fan vad skoj det var!!!)



Hoppas ni blev nöjda nu, har lagt ner extra mkt energi för att underhålla, måste jag säga :)
Nu väntar kläderna.
Trevlig måndag!