andradelenurjankys

Ni ska veta att jag gör allt för att hålla mig vid gott mod just nu, "inte klaga Janni" är ett mantra jag upprepar gång på gång. Det finns dom som har eller har haft en bra mkt värre graviditet en jag.
Men FY FAN så less jag är på det här nu. (Förlåt)
Det är asfint väder ute, jag fullkomligt  älskar sol och värme i vanliga fall men nu är det mest en plåga. Mina fötter och ben har intagit elfantsize, bristningarna på magen är nu ett faktum (jag slapp dom inte) jag ser förövrigt ut som en flodhäst och har INGENTING att ha på mig som passar när det är varmt. Och jag vägrar köpa något nytt nu... (köpte två tröjor idag, på rea för att jag är så jävla snål och var tvungen)
Har hittat två amningsbhar idag, JÄTTEBRA ju!!! Men vet ni vad melonhållarna kostade? 900 jävla spänn!!! (Positivt tänkande Janni, nu har du 2!!! bhar som du kan byta emellan.) FY FAN!

Idag fick jag också besked av försäkringskassan att min föräldrapenning kommer baseras på min senaste fast inkomst, och att den dessutom blir mer än jag hade räknat med, vilket är super. Men då hör också till saken att jag under två månader fått vänta på besked, hade nämligen turen att få en handläggare som varit sjukskriven tills idag. Vilket gjort att jag fått psykbryt hundra gånger om på att aldrig få något besked och att INGEN har kunnat hjälpa mig eller svarat på varför min handläggare totalt ignorerat mina meddelanden under två månader och inte ringt upp. 
Jag har lärt mig att hamnar man i en situation där man själv gjort allt i sin makt för att lösa ett problem eller för att få hjälp med något, och det då blir som i detta fall, att försäkringskassan ser till att allt står och faller med deras inkompetens. Så är arg det sista man ska bli på den stackars kundreceptionist som tar emot en när man ringer, för oftast är det inte deras fel och dom kan heller inte göra så mkt åt det. Blir man då arg på denna så skiter dom i att hjälpa en vidare liksom. Men idag brann det i Janni Eilersen huvud må ni tro. Jag började dagen med att ringa till min handläggare och pratade in ett vansinnigt meddelande på hennes telesvar. Sen fortsatte jag med fröken receptionist på huvudkontoret hon fick ta den värsta smällen och sen tvingade mig till ett samtal med enhetschefen, och där var det heller inga snälla ord som jag sa om dennes personal må ni tro, jag formligen idiotförklara hela upplägget med försäkringskassan och ifrågasatte indirekt om dom inte hade någon form av krav på sin personal, eller om dom satte vilka spån som helst att sköta andras VIKTIGA ärenden. 30 min senare ringde min handläggare, och jag är nu beviljad föräldrapenning beräknad på min senaste fasta anställning och inkomst. Skam den som ger sig, men fy farao för att behöva bli så himla arg för att det ska hända något. Snacka om dagens urladdning.

Mvcbesök idag med. Som slutade med ett ultraljud och en bokad tid till läkaren imorgon. Denna bebis har jag/kommer jag få för mina synder. Det är jag helt övertygad om. Magen som vi hade hoppats sluta växa för två veckor sen har nu ökat 3 cm. ULTRALJUD igen som sagt... Fostervattnet ok, bebis mår prima, MEN nu har den växt på sig mer.... Den kommer bli lite större än normalt.. tror vi. Inget kan man ju säga säkert. Så nu ska vi ha möte med läkaren i morgon för att göra en plan över hur vi ska gå tillväga, "Du vill inte föda en 5 kilos klump" sa barnmorskan idag. Frågan är om den blir så stor. Två veckor kvar till BF, men jag kan ju gå över tiden och hur stor blir den då? Dock ligger den fixerad och väldigt långt ner i bäcknet så man hoppas på att det kommer tidigare. Ja, vad ska man säga? Jag vill bara få ut den NU! Sätt igång mig liksom....!!!!


HELGUPPDATERING!
I fredags drog Martin likt ett barn iväg på den årliga påskgolfen. Jag och Ison spenderade dagen ihop på "Galet gottmässan" här i stan, vi åt glass och chillade och bakade potatis. Fatta att det är hur svårt som helst att göra bakad potatis!! 2 timmar tog det för dom för att bli klara. HEEEELT SINNES! Runt 22.00 anlände våra karlar lagom gosiga under fötterna. :)
I lördag var det påskmiddag hos mor och far.
Och i söndags hos svärföräldrarna.
Under hela helgen så har vi också haft två karlar på besök. Jag har dessutom delat säng med en utav dom, det ni ;) Martin slängde jag ut på soffan haha.. Saken hör till att den lilla karln jag delade säng med endast är 3 år och heter Bastian. En liten lintott med med mkt energi. :) så dagarna har startat tidigt och varit väldigt intensiva :)

Jag är trött, har inget tålamod och humöret svajar rejält. Just i detta nu, skulle jag vilja gömma min gigantiska kroppshydda under ett täcke och tjura ihop totalt i väntan på att min inneboende vill komma ut. Jag vill inte prata med någon och definitivt inte träffa någon. Detta kommer gå över tills imorgon, eller i allafall till helgen då det vankas födelsedagsfest/babyshower. Det vet jag... men just nu är jag som den tjutigaste TJUTBERIT!  
Tänk att något som är så nära kan kännas såååååå långt borta! Som JumpingJempa skulle sagt... WÄÄÄÄÄÄÄÄ!