andradelenurjankys

Idag har jag jobbat i Överum, vad underbara barn är alltså. Det började med att en utav de 3-åriga pojkarna sa att jag hade konstiga  byxor på mig. Han syftade på mina termobyxor som inte går att knäppa över magen längre så jag har dom öppna med endast hängslen. Förklarade för honom att jag har en stor mage som gör att jag inte kan knäppa dom och frågade honom om han kunde gissa varför den var så stor? "Du kanske har en bebis i den sa han och log" Sen följde 5 minuter då jag fick berätta för honom om min bebis i magen, att den åt samma mat som jag stoppade i munnen och att man kunde känna att den sparkade i magen om man la handen på o.s.v. Pojken lyssnade storögt och ställde slutligen sin sista fråga, "när ska du ta ut den då?" Om ett tag, när den växt klart sa jag och skrattade. Sen sprang han och hämtade sina två kompisar, som kom ut i hallen dom också. "Hon har en bebis i magen" sa han till dom och pekade på min mage. Dom tittade skeptiskt på mig och man verkligen såg hur tankarna for i huvudet på dom. 

Nästa incident var några minuter senare, då vi slutligen sitter vid maten. Alla barn har börjat äta då en utav de andra pojkarna slutligen frågar mig "Har du ätit en bebis?"  Vad svarar man en tre-åring på det?  Jag kunde givetvis inte bryta ihop och skratta åt honom så jag fick bita mig i läppen och försöka att förklara att jag inte ätit en bebis bara för att den ligger i min mage. Men för honom var det ju logiskt att det man stoppar i munnen det hamnar ju i magen liksom. Eftermiddagen som följde har gått till att söva de mindre barnen sen har jag och en till av fröknarna hämtat böcker och förklarat på det enklaste sätt vi kunnat komma på hur en bebis blir till och att den äter samma mat som jag och att jag INTE äter barn. Jag har aldrig upplevt två små 3-åriga pojkar så facinerade kan jag säga... Dom satt som två små ljus och tittade på bilderna av olika bebisar i magen. SÖTISAR! :) 

Är hemma hos mot och far nu, sabla väder säger jag bara. Hur mkt bilar och lastbilar som kört av vägen nu när jag åkte hem. Så ger er inte ut i detta väglag!!! 

Sen vill jag skänka ett stort tack till alla er som bemödar er att skriva så fina och peppade inlägg med råd om hur jag ska ta mig ur mitt neggotänk och  få bukt med min oro. Ni är jättfina allihop! Verkligen Tack, det värmer ska ni veta! Tack också till Ia som kom hem till mig igår eftermiddag så jag fick ventilera lite. Du fick mig faktiskt att tänka till lite....

Trevlig helg!