andradelenurjankys

Först vill jag tacka alla er som svarat på frågan om föräldrapenningen/ledigheten. Tror jag har fått någorlunda mer koll nu. Ska besöka FK när jag får hemm papprena och begära att någon utav dom sätter sig ner med mig och förklarar.

Och nu till inläggets rubrik. Jag upplever att sen jag blev gravid eller iallafall nu sista tiden så har jag börjat bli mer "nervig" av mig. Visst har jag alltid haft ett humör och skinn på näsan men jag har sällan stressat upp mig utan tagit saker lite som dom kommer och tänkt att det ordnar sig. I alla fall tycker jag själv att jag är sån, det har kännts lite som om jag är den som lugnar mer om det skulle vara något, rätta mig om jag har fel ni som känner mig. Men på sista tiden har jag börjat oroat mig mer, jag bär på en inre stress som jag känner inte är bra för mig. Mkt handlar givetvis om att bli mamma, eller allt gör det rättare sagt. Jag ororar mig för förlossningen, som jag tidigare såg ganska lugnt på, på amningen -tänk om jag inte får igång den, hur man gör med läggningen av bebisen, hur det blir när vi ska ut och resa i sommar, när man har barndop, renovering av huset, ekonomi, träningsupplägg, kommer jag ha tid? Hur det kommer vara att vara mammaledig osv osv... plus tusen andra saker som midsommar, första gången man ska lämna barnet hos någon annan över natten, första gången på krogen, tänk om man får ett sjukt barn, eller att det blir världes gangster, eller att det skulle hända något med Martin så jag stod med allt själv.

Av någon anledning så kommer oftast dessa tankar på kvällen eller ännu värre på natten så att det är precis omöjligt att sova. Jag vaknar alltså, och sätter igång och fundera och har jag väl börjat fundera så dröjer det inte länge förrän hjärnan går på högvarv och jag inte kan sluta tänka på det hur gärna jag än vill, det blir nästan lite maniskt. I natt vaknade jag vid ca 01.00. och låg vaken tills ca 04.00. sista gången jag kollade på klockan. Och det är inte så att jag slumrar utan jag är verkligen klarvaken under hela den tiden. Jag vet inte om det här är normalt, för mig börjar det bli ganska jobbigt. Då jag verkligen måste få min sömn för att funka som människa. Hela den här dagen är precis förstörd nu, det känns som om jag är bakfull. Huvudet värker och jag är helt slut. Ska man gå och prata med någon? Känner att det här inte är jag redigt, känns som om jag har ett sjuk behov av att planera och ha kontroll tills bebisen anländer. Jag känner mig hispig, vilket jag verkligen inte i vanliga fall är och inte vill vara heller för den delen. Finns nog inget värre in hispiga mammor, och det är det sista jag vill bli!

Ni får ursäkta all negativitet i bloggen just nu, men befinner mig som sagt i ett stadie där det funderas och spekuleras rätt mkt och det är ju trots allt min blogg och den speglar mig och mina tankar.



Något som jag ser grymt fram emot är att Josse kommer hem imorgon, vi ska göra stan på lördag, eller vi ska fika som två gymnasieelever rättare sagt. ;) Jag längtar!  
Idag skulle jag styrt kosan mot vimmerby, men eftersom halv dagen redan gått, det SNÖAR och jag är allt annat än rolig att umgås med så blev det inte så. Challe gumman, vi bokar nån gång nästa vecka! Krya på dig!

Dagen projekt kommer gå till att veckostäda..... och inget mer. Jag är precis slut.