Reaktioner
Sista tiden har jag fått ganska mkt reaktioner om det jag skriver i min blogg. Och nu känner jag att jag måste klargöra en ganska viktig sak så inte det här börjar gå över styr.
Som person är jag en ganska klarspråkig person, jag har inte svårt för att säga hur jag känner och tycker om saker och ting. Och den största anledningen till att jag skriver i min blogg är enbart för min egen skull och för mina vänner som inte bor här och som jag inte träffar så ofta längre ska kunna hålla sig någorlunda uppdaterade om vad jag pysslar med. Jag bryr mig alltså inte om att tjäna pengar eller använda denna blogg till att i första hand kommunicera med övriga allmänheten. Utan den fungerar mer som min graviddagbok just nu, så att jag själv ska kunna gå tillbaka och läsa när bebis väl är ute o.s.v. Visst är det kul att ni kommenterar emellanåt, det visar att det jag skriver faktiskt kan beröra. Men det är fortfarande inte mitt huvudsakliga ändamål, att få så mkt kommentarer som möjligt. Jag ser också att det är hyfsat många som läser, och givetvis undrar jag som alla andra vilka ni är men jag störs inte av att inte få reda på det. Tycker mer det är kul att så många är intresserade.
Jag funderar mkt, det är ett faktum. Och sista tiden har jag funderat alldeles förskräckligt mkt. Jag har delgett en del av mina tankar här i bloggen och jag vill understryka att jag tror det är normalt att fantisera, filosofera och fundera såhär när man är gravid. Jag är jätteglad och tacksam över att så många ändå har engagerat sig i och försökt att ge svar på tal här i bloggen, oftast har budskapet varit att det här är fullt normalt! MEN sen har vi ju den "klicken" som spekulerar på sidan om i hurvida jag är deprimerad, att det är dåligt mellan Martin och mig o.s.v och till er vill jag bara säga att så är det inte!!! Jag kanske kan ha överdrivit.. eller nej, det har jag inte. Men tillståndet jag befinner mig i gör så att jag inte redigt är i 100% balans, det hör till. För att i nästa sekund kan allt vara på tipp topp. Just detta speglas i min blogg. Och jag vill påminna om att jag i början av min gravidresa talade om att inget skulle lämnas åt slumpen utan att jag skulle vara rätt frispråkig. Jag tycker själv om att läsa såna bloggar, där både nackdelarna och fördelarna speglas. Känns lite mer äkta på något vis, inte sant?
Kanske borde jag tänka över det jag skriver tre gånger till innan jag lägger ut det. Självklart ger jag inte ut de mest privata delarna av mitt liv i bloggen, men mina delar av mina tankar och funderingar kan jag tycka är helt okej. Visst har det blivit en del negativitet sista tiden som kanske har gjort att dessa spekulationer kommit igång, vad vet jag. Det jag vill säga med allt det här är att, jag mår bra! jag är inte deprimerad, jag har bara en del åsikter och tankar som jag delat med mig av. Jag ligger inte i fosterställning i ett nersläckt, mörkt rum och tjuter mer än någon annan. Eller tjuter gör jag kanske mer, men det kan vara för att jag lycklig lika gärna. ;)
Tack för ordet!
Som person är jag en ganska klarspråkig person, jag har inte svårt för att säga hur jag känner och tycker om saker och ting. Och den största anledningen till att jag skriver i min blogg är enbart för min egen skull och för mina vänner som inte bor här och som jag inte träffar så ofta längre ska kunna hålla sig någorlunda uppdaterade om vad jag pysslar med. Jag bryr mig alltså inte om att tjäna pengar eller använda denna blogg till att i första hand kommunicera med övriga allmänheten. Utan den fungerar mer som min graviddagbok just nu, så att jag själv ska kunna gå tillbaka och läsa när bebis väl är ute o.s.v. Visst är det kul att ni kommenterar emellanåt, det visar att det jag skriver faktiskt kan beröra. Men det är fortfarande inte mitt huvudsakliga ändamål, att få så mkt kommentarer som möjligt. Jag ser också att det är hyfsat många som läser, och givetvis undrar jag som alla andra vilka ni är men jag störs inte av att inte få reda på det. Tycker mer det är kul att så många är intresserade.
Jag funderar mkt, det är ett faktum. Och sista tiden har jag funderat alldeles förskräckligt mkt. Jag har delgett en del av mina tankar här i bloggen och jag vill understryka att jag tror det är normalt att fantisera, filosofera och fundera såhär när man är gravid. Jag är jätteglad och tacksam över att så många ändå har engagerat sig i och försökt att ge svar på tal här i bloggen, oftast har budskapet varit att det här är fullt normalt! MEN sen har vi ju den "klicken" som spekulerar på sidan om i hurvida jag är deprimerad, att det är dåligt mellan Martin och mig o.s.v och till er vill jag bara säga att så är det inte!!! Jag kanske kan ha överdrivit.. eller nej, det har jag inte. Men tillståndet jag befinner mig i gör så att jag inte redigt är i 100% balans, det hör till. För att i nästa sekund kan allt vara på tipp topp. Just detta speglas i min blogg. Och jag vill påminna om att jag i början av min gravidresa talade om att inget skulle lämnas åt slumpen utan att jag skulle vara rätt frispråkig. Jag tycker själv om att läsa såna bloggar, där både nackdelarna och fördelarna speglas. Känns lite mer äkta på något vis, inte sant?
Kanske borde jag tänka över det jag skriver tre gånger till innan jag lägger ut det. Självklart ger jag inte ut de mest privata delarna av mitt liv i bloggen, men mina delar av mina tankar och funderingar kan jag tycka är helt okej. Visst har det blivit en del negativitet sista tiden som kanske har gjort att dessa spekulationer kommit igång, vad vet jag. Det jag vill säga med allt det här är att, jag mår bra! jag är inte deprimerad, jag har bara en del åsikter och tankar som jag delat med mig av. Jag ligger inte i fosterställning i ett nersläckt, mörkt rum och tjuter mer än någon annan. Eller tjuter gör jag kanske mer, men det kan vara för att jag lycklig lika gärna. ;)
Tack för ordet!
