andradelenurjankys

Idag har det varit en tung dag.. jag är precis kokt i skallen. Elliot har under några dagar blivit alltmer grinig, jag har trott att han börjat förstå att "skriker jag lite kommer morsan som ett skott" Men jag tror att jag nu har anledningen klar för mig. Han får inte tillräckligt med mat... jag har inte tillräckligt. Lillkillen hade endast gått upp 20 gram den här veckan. Jag bröt ihop på bvc idag, man känner sig så jävla värdelös som inte kan ge sitt älskade barn den mat han behöver. Förra veckan hade han gått upp 170 gram men då hade jag ju också ammat som en tok. Den här veckan har varit stressig med mkt tankar och styr runt omkring vilket påverkar något enormt... tydligen. Jag har prövat att pumpa ut och får då ut ca 40 ml på ett bröst, alltså på tok för lite. Min Bvcsköterska säger att jag ska amma på samma bröst hela tiden, för att komma åt den fetaste mjölken som kommer först efter ett tag. Och att jag ska sitta i 40 min. Ett annat alternativ var att jag kan ge ersättning kombinerat med amningen. Men envis som jag är så ville jag inte lyssna på det örat... 

Efter mitt besök åkte jag hem och tjöt och kände mig som världens sämsta mamma. Sen ammade jag i en timme,  och då var Elliot nöjd. Sen kom min älskade mamma och hon fick mig att inse att det inte är rimligt att hålla på såhär. Det blir ju bara en ond cirkel av det, jag blir hyperstressad och det hämmar amningen ännu mer. Och hur rimligt är det att jag ska amma i 45 min och han ska äta varannan timme?? Jag kommer ju inte få göra annat än att amma då ju. Och varken jag eller Elliot mår bra av det här så nu har vi, efter mkt om och men köpt ersättning, och han fick sitt första mål nu ikväll efter att jag först ammat. Och gissa om han är helnöjd. Jag känner mig inte helt bekväm med det här än, det känns som om jag gör fel nu med. Att jag borde kämpa mer... (som sagt är ju rätt envis) Kanske räcker det med 6 veckors ångest över att gå till bvc och få sin "dom" för det är så det känns nu när jag går dit. Jag är blir nervös av dom besöken. Kanske ska jag ge det mer tid? Ska dit på måndag igen... men känner att jag måste ringa till bvc och prata med min bvctant om jag kan göra såhär. Å andra sidan så måste ju jag och Elliot hitta ett sätt som är bra för oss båda och känns ok. Och det ska ju inte någon annan tala om för än...eller? Fasen jag är så himla splittrad, jag känner mig skitdålig men samtidigt kanske det här blir vändpunkten. Det skulle vara guld värt att att på måndag få ett kvitto på att det funkar med amning och ersättning kombinerat. Men tänk om amningen uteblir helt sen för att han föredrar flaskan mer, det vill jag ju inte heller. Å andra sidan är jag uppvuxen på ersättning och likaså Martin så det funkar ju, men det är ju just det där med att att inte känna sig värdelös som mamma som är kruxet...

I övrigt styr vi mest med midsommar nu.. Gräsmattor klipps, bord ska fixas, mat ska handlas, sovplatserna styras upp, tält ska resas...  Men jag längtar verkigen till midsommar ändå, det ska bli skitkul! :) Dags för en ny amnings och ersättning måltid.... Bye