God måndag
Dags för update... helt klart.
Eftersom mitt liv består av att ta sig till arbete, arbeta och hem från arbete och sen däcka i princip. Så händer det inte så mkt i mitt liv. Minsta lilla ansträngning utöver det vanliga gör mig sjukt trött.
Härom dagen insåg jag just hur dom här allra fetaste människorna känner sig, ni vet dom borta i Amerikat. som knappt kan gå. Vi var ute med barnen på promenad och hela Överum består av backar, vilket resulterade i att jag förvandlades till ett flåsandes vaggmiffo efter några minuter. Tänker att det är så det känns att vara sådär sjukligt fet.... brr längtar något kolosalt efter att bli "normal" i kroppen igen. Eller åtminstone orka gå upp för några ynka backar utan att halvt kolapsa. Men skam den som ger sig, jag ska väl erkänna att jag triggar mig själv lite för att se hur mkt jag klarar.
Helgen har varit super. I lördags förmiddag städade jag bilen i vårsolen, en aning meningslöst med tanke på hur den ser ut idag efter morgonfärden till jobbet. Det var skitiga vägar till överum om man säger så. NI skulle sett mig när jag (smidigt...) svischade av hela bilen, dammsög och höll på haha vilken syn. Trots grymma sammandragningar så tvingade jag mig ut på två promenader efteråt, vilket resulterade i ännu mer grymma sammandrgningar. Så jag fick slutligen ge upp, ge vika och slänga in handuken, förbannad över att jag inte får bestämma själv vad jag anser mig själv klara av längre. FRUSTRERANDE! Framåt kvällen styrdes kosan mot hummel för lite firning av min lillebror som fyllt år.
Söndagen avverkades i sängen första delen av dagen. Sen styrdes det in mot staden för att ta emot Elli och Bea som skulle anlända för lite fikis hemma hos mig. I hela fem timmar satt vi och snackade bebis (för det mesta) i mitt kök. Elli ska ha två veckor innan mig, så det blir mkt snack om hur vi upplever våra graviditeter, skitkul att ventilera med någon i samma situation tycker jag :) Bea ska ju bli förste barnvakt så hon får helt enkelt bara hänga med på ett hörn ;)
Slutade tidigt idag, vilket var grymt skönt efter en natt med 3 timmars sömn. Mvc-besök vid 14.00. Och min barnmorska blir inte klok på min mage säger hon. Bebisen ligger med huvudet i bäcknet, ganska så långt ner. Men mitt magmått har återigen börjat att öka, efter att det förra gången hade sjunkigt . Idag låg det på 34 på sidorna (höger, vänster) och 37 i mitten. Magen sitter fortfarande väldigt högt och trycker på rejält uppåt, vilket är märkligt eftersom bebisen ligger så långt ner. Alla värden och vikten är normal, så nu skulle hon återigen rådfråga en läkare om vi ännu en gång skulle kontrollera fostervatten mängden och göra ett ultraljud. Hon sa också att SF måttet kan pendla såhär på omföderskor, eftersom dom har oftast mer utrymme i livmodern än förstföderskor.
men att det inte är så vanligt att vi förstföderskor har det här... eller också är det så att jag helt enkelt är lite annorlunda och min bebis har mer plats i magen än normlat. Tråkigt, för då kommer den säkert trivas extra bra där inne och inte vilja komma ut. =S
Den här veckan kommer gå snabbt, det gör iofs varje vecka. Men vi har en del inplanerat, bl.a. föräldrautbildning, besök hos gammelsvärmor, ev. kolla häst (inte till mig), modevisning mm. bra... för då går tiden så mkt sanbbare och dagarna till bebis anländer blir färre :)
Nehepp om man skulle ta och ställa sig vid spisen, som den husmor jag är ;)
Eftersom mitt liv består av att ta sig till arbete, arbeta och hem från arbete och sen däcka i princip. Så händer det inte så mkt i mitt liv. Minsta lilla ansträngning utöver det vanliga gör mig sjukt trött.
Härom dagen insåg jag just hur dom här allra fetaste människorna känner sig, ni vet dom borta i Amerikat. som knappt kan gå. Vi var ute med barnen på promenad och hela Överum består av backar, vilket resulterade i att jag förvandlades till ett flåsandes vaggmiffo efter några minuter. Tänker att det är så det känns att vara sådär sjukligt fet.... brr längtar något kolosalt efter att bli "normal" i kroppen igen. Eller åtminstone orka gå upp för några ynka backar utan att halvt kolapsa. Men skam den som ger sig, jag ska väl erkänna att jag triggar mig själv lite för att se hur mkt jag klarar.
Helgen har varit super. I lördags förmiddag städade jag bilen i vårsolen, en aning meningslöst med tanke på hur den ser ut idag efter morgonfärden till jobbet. Det var skitiga vägar till överum om man säger så. NI skulle sett mig när jag (smidigt...) svischade av hela bilen, dammsög och höll på haha vilken syn. Trots grymma sammandragningar så tvingade jag mig ut på två promenader efteråt, vilket resulterade i ännu mer grymma sammandrgningar. Så jag fick slutligen ge upp, ge vika och slänga in handuken, förbannad över att jag inte får bestämma själv vad jag anser mig själv klara av längre. FRUSTRERANDE! Framåt kvällen styrdes kosan mot hummel för lite firning av min lillebror som fyllt år.
Söndagen avverkades i sängen första delen av dagen. Sen styrdes det in mot staden för att ta emot Elli och Bea som skulle anlända för lite fikis hemma hos mig. I hela fem timmar satt vi och snackade bebis (för det mesta) i mitt kök. Elli ska ha två veckor innan mig, så det blir mkt snack om hur vi upplever våra graviditeter, skitkul att ventilera med någon i samma situation tycker jag :) Bea ska ju bli förste barnvakt så hon får helt enkelt bara hänga med på ett hörn ;)
Slutade tidigt idag, vilket var grymt skönt efter en natt med 3 timmars sömn. Mvc-besök vid 14.00. Och min barnmorska blir inte klok på min mage säger hon. Bebisen ligger med huvudet i bäcknet, ganska så långt ner. Men mitt magmått har återigen börjat att öka, efter att det förra gången hade sjunkigt . Idag låg det på 34 på sidorna (höger, vänster) och 37 i mitten. Magen sitter fortfarande väldigt högt och trycker på rejält uppåt, vilket är märkligt eftersom bebisen ligger så långt ner. Alla värden och vikten är normal, så nu skulle hon återigen rådfråga en läkare om vi ännu en gång skulle kontrollera fostervatten mängden och göra ett ultraljud. Hon sa också att SF måttet kan pendla såhär på omföderskor, eftersom dom har oftast mer utrymme i livmodern än förstföderskor.
men att det inte är så vanligt att vi förstföderskor har det här... eller också är det så att jag helt enkelt är lite annorlunda och min bebis har mer plats i magen än normlat. Tråkigt, för då kommer den säkert trivas extra bra där inne och inte vilja komma ut. =S
Den här veckan kommer gå snabbt, det gör iofs varje vecka. Men vi har en del inplanerat, bl.a. föräldrautbildning, besök hos gammelsvärmor, ev. kolla häst (inte till mig), modevisning mm. bra... för då går tiden så mkt sanbbare och dagarna till bebis anländer blir färre :)
Nehepp om man skulle ta och ställa sig vid spisen, som den husmor jag är ;)
