Veckorus
Veckorna rinner iväg, och skönt är väl det iofs men jag känner att jag möter dom med lite skräckblandad förtjusning. Det innebär ju också att det går rasande fort till dagen med stort D, dagen då den där lilla människan som legat så länge i min mage ska komma ut. Missförstå mig för all del rätt nu, jag är grymt trött på att vara gravid. Men tankarna om hur förlossningen ska gå till, vad som komma skall skrämmer mig lite. Om jag fick välja så skulle jag vilja ha ett manus eller en checklista som jag kunde bocka av på, och på så sätt få kontroll på det hela. För det är nog det som känns värst, att inte ha en susning om hur det kommer vara, vad som kommer hända... allt kan ju hända! Att det kommer göra förbannat ont och att jag kommer tjuta som ett litet barn det vet jag, och det är jag inte rädd för. Utan det är det faktum att jag inte har en aning, alltså ingen kontroll.
Om man ska bortse från lite huvudbry är allt finnemang, har dock glömt att berätta om min upptäckt som jag gjorde i veckan. (För känsliga, sluta läs)
Som alla gravida vet, och säkert ni som inte varit gravida än men som kan förstå ändå, så mister man sin "kontakt" med det nedre regionerna efter en tid. Man kan säga att man upplever sig liite könlös efter halva tiden in i graviditeten. Bäckenet vidgar sig under graviditeten så att bebisen så småningom ska kunna komma ut, en del påverkas värre än andra av det. Jag har haft turen att inte känna av någon nämnvärd foglossning, däremot har jag ett tryck som kan liknas med träningsvärk i ljumskarna och i det allra heligaste, oftast blir det värre på kvällarna och jag vankar fram som en anka. I veckan när jag beslutade mig för att "trimma växtodlingen" som för övrigt växer som ogräs och är av förklarliga skäl rätt vildvuxen så upptäckte jag till min fasa att jag var blåsvart!!! Jepp min "fiffi" ser numera ut som en misshandlad, svullen.... bulle. Det här är så normalt så... så inget att skärra upp sig för. Men ännu en gång under dessa snart 9 månader blir jag förundrad över hur icke normla saker helt plötsligt blir normala, och att det bara är att gilla läget ännu en gång. ;)
(Nu kan ni läsa igen)
Dagen innan fredag, imorgon slutar jag tidigt och drar kosan till Malmö fredag till lördag. Jag ska bo på hotell och vara flaschig förstår ni ;) Om det vore så glammigt som det låter ändå :)
Har börjat att fundera på Babyshower också, när brukar man ha såna? Är det för tidigt eller för sent? Känns som om jag måste få in det dom närmaste helgerna som kommer om det ska bli av innan bebisen kommer. Tänk om den vill titta ut vecka 37 redan, då har jag bara tre-fyra helger att spinna på. Som sagt....PAANIK!
Nu har svärföräldrarna flygit till kanarieöarna där dom ska semestra i 1 månad, detta innebär mkt tid ute i Tyftet, vilket kan innebär ännu sämre bloggeri från min sida. Men lovar att hålla er uppdaterade om det mest väsentliga... typ som om jag föder barn och sånt ;)
Rasten är slut, dags att återgå.
